Kunde konstatera, när jag skulle linda Aramis igår, att han var lite varm och svullen strax nedanför knäet (där förstärkningsbanden sitter). Jag tog ändå ut honom, som planerat, i ridhuset och genast i skritten kände jag att han inte var riktigt fräsch. Traven var inte bättre vilket gjorde att jag avbröt mitt pass. Gick in i stallet, lindade av, pratade med världens bästa medryttare som sedan följde med ut i ridhuset där vi kunde konstatera att Aramis egentligen rörde sig något förkortat med vänster bak (linad) - inte halt, bara stel. Jag skulle sätta mig ner för att studera stegen i "marknivå" och när jag gjorde detta for Aramis iväg som en katapult, slog bakut och efter detta rörde han sig klanderfritt. Märkligt.    Undras om han haft någon fis på tvären någonstans? Hur som helst så kunde både jag och C tydligt se att Aramis nu skrittade på med "kraft" i steget, till skillnad från när jag ledde in honom till ridhuset då han inte alls satte under sig bak så som vi är vana vid att se honom. I övrigt hade vi en mycket trevlig stallkväll med skratt, intressanta sadeldiskussioner och annat prat :o)

När jag kom till stallet idag hade jag därför bestämt mig för att bara leda Aramis, så vi gick på promenad i ridhuset. Jag hade inte tränsat - och lätt överladdad gosse hade kunnat bli väldigt pigg i luvan ute på vägarna! Idag var det förresten 12 grader när jag åkte till stallet   Härligt! Nu är våren på väg! I morgon passar Aramis på att vila en dag till - perfekt timing måste jag säga; eftersom jag åker iväg till Ullared och GeKås   Nej, mina vänner! Nu ämnar jag gå och lägga mig   Nattinatt!

Är du nyfiken på vinnarna i Ryttarlivs fototävling? Kika då in på www.ryttarliv.se
Snart publicerar vi en ny tävling - håll utkik :o)

Igår var jag lat och lät min grå få bli longerad. Det blev bomarbete; trav över höga bommar. Gick riktigt bra efter att Aramis konstaterat att:

- bommarna inte var farliga att kliva över
- att man faktiskt kunde gå över med ett ben i taget 
- att de gick att trava över utan att man skulle ramla omkull :)

Han var pigg som attan och emallanåt fick han fnatt vilket resulterade i att han drog iväg i full kareta, slog bakut och levde loppan. Jag stod mest i mitten av volten och gapskrattade åt hans utspel :)

Innan jag åkte till stallet for jag inom My One och betalade min sadel som jag haft hemma på lån några dagar! Nu måste jag bara inhandla en sadlegjord som passar min nya sadel" Och eftersom jag ska besöka Mammons Tempel på fredag så kan vi väl hoppas att Herr och Fru GeKå har en sadelgjord till övers. Nej, gott folk - nu hägrar masteruppsats här! Ha en härlig onsdag :) Ps. Glöm inte Draknästet ikväll!

Dagen efter tävling får Aramis alltid vila - likaså matte! Det blev därför en härlig pysseldag i stallet. För första gången på länge var det dags att skölja benen på hästarna - det tyder på att våren börjar komma = tjälen i marken har släppt! Underbart! Var på riktigt pysselhumör och hade härligt mycket energi i kroppen! Efter stallbesök gick jag och Zäta ut en lång härlig runda i det vackra vädret. Det märks att solen ger energi :o) Har funderat över tävlingen och kan bara konstatera hur nöjd jag är med både min och Aramis insats! Det var vår första regionala start och att "bara" komma 1% utanför placering känns härligt stärkande!

Måndagen bjöd på lika härligt väder och jag var i stallet medan det fortfarande var ljust och fint. Skrittade ut en runda i min nya sadel (tagit hem en Wintec dressyrsadel på prov från en butik) - kunde bara konstatera att både jag och Aramis stormtrivdes i denna nya sadel! Efter vår skrittrunda red jag in i ridhuset och trimmade några varv - mest för att testa sadeln. Oj - vad härligt skön den är! Och att sedan Aramis verkar stortrivas i den gör ju knappast saken sämre :o)

Rigolettos sår (efter förra veckans bravader i hagen) börjar se riktigt fina ut. Han har gått med Back on Track ett par dagar och svullnaden som han tidigare hade i båda sina bakben är nu nästan helt borta - skönt!

Ha en fin tisdag!

Hästtidningen på nätet! Nästa helg besöker Ryttarliv både Jan Brinks Tullstorp och Kyra Kyrklunds clinic. På Ryttarliv kommer ni då kunna ta del av härliga reportage och givande referat! Snart publiceras också sista delen i hästen och juridiken! Håll utkik på www.ryttarliv.se

Idag var det alltså tävling som stod på schemat! För första gången i Aramis tävlingskarriär skulle han få sätta hovarna på en regional tävling. Det är alltid lite spännande att ge sig ut på den regionala markanden eftersom konkurrensen genast skjuter i höjden. Och det kan ju vara intressant att checka av hur man ligger till :o)

Var i stallet runt halvtiotiden, hämtade Misen från hagen (han undrade nog varför han skulle in redan :-P) Han följde snällt med in och jag ställde honom i spolspiltan. Medan jag pratade med stallvänner passade jag på att fläta Aramis man. Ryktade och ordnade allt övrigt - vid halvtolv var det en välputsad grå pålle som äntrade trailern. Med allt bagage packat och klart begav jag mig iväg mot Sydslätten (Anderslöv). Kom fram till tävlingsplatsen 12.02 och hade god tid på mig (skulle starta 13.39). Startanmälde, gick ut och gick en runda med Majsan och sedan var det dags att baxa ut Aramisen. Snällt stod han när jag kröp runt på alla fyra och plockade av transportskydden. Sedan kom Birgitta (Archies ägarinna) och pratade lite innan jag svingade mig upp i sadeln och pep iväg till framridningen. När Aramis var framskrittad joggade vi igång i en äkta ponnytrav! Han kändes lite trippig men kom snart igång med hela kroppen. Varvade formen med LDR och lite högre nacke. Han kändes riktigt trevlig! Skrittade lite utomhus emellanåt (i det oerhört vackra vädret). När jag finslipat det allra sista och lindor var avtagna och kavajen satt på plats kom en dam och bjöd in mig till tävlingsbanan. Skrittade bort till domarbordet, cirka 10-15 meter innan domarbordet tvärnitade Aramis och tittade storögt på det snart anfallande domarbordet med två tillhörande förskrämda gestalter som försökte se snälla ut :) Domaren pratade snällt med Aramis och ursäktade att hon inte hade något att bjuda på :) Jag kontrade med att säga till henne att det behövde hon inte, det var ju jag som skulle bjuda henne på något (läs muta - *fniss*). Jag fortsatte ett par varv på volten och när Aramis var lite lugnare blåste domaren i visselpipan. Programmet flöt på fint, tycker jag. Aramis kändes väldigt trevlig, något spänd uppe vid domarbordet vilket gjorde att han släppte ryggen lite och därför blev samtliga volter uppe i domarhörnan lite sämre beträffande form och ryggaktivitet. Undertecknad råkade också av någon märklig anledning ha missat att det skulle vara en mellangalopp på ena långsidan. Vidare blev ryggningen på medellinjen allt annat än bra - men i övrigt är jag mycket nöjd med dagens insats :) Jag pratade lite med domaren efter ritten och hon berömde den stora grå! Blir man alltid glad av att höra. En dam uppe på läktaren applåderade när jag red förbi och sade till mig "vilken förtjusande häst" :o) Tänk vad roligt det är när folk som man absolut inte känner kommer fram och säger något trevligt om ens häst!

När jag fått protokollen kunde jag konstatera att jag ledde :) (efter två starter, hi hi). Slutade på en 13:e (65 %) plats av 29 ekipage - är mycket nöjd med detta! Vinnaren hade 71 % och jumboekipaget hade 53 %.

Så - då var regionala tävlingsdebuten (och debut i LA:4) avklarad och jag kan konstatera att Aramis inte gör bort sig i församlingen :) Avslutar med två foton som jag stulit från Birgittas blogg! Tagna idag, strax innan start!

Idag stod värstingbomträning på schemat   Vi är tre dressyrtanter som har börjat träna bomlektioner tillsammans. Idag var första passet ut för mig och Aramis. Jag gissar att han kommer sova gott i natt...

Rubriken på dagens inlägg är talande för mina funderingar just nu. Aramis, som i större delen av sitt liv bara sprungit runt och sett vacker ut, har ju numera fått sina fiskar varma eftersom han fått erfara att de där långa fina bakbenen inte längre bara kan sprätta omkring. Det är SKITJOBBIGT att behöva börja arbeta med ryggen, vinkla hasen, länka samman bak och fram - you name it! Och det går verkligen inte som en dans på rosor  Det som är bra i denna kråksång är faktiskt att Aramis förändras enormt mycket under denna process. Inte bara det att han får bättre rörelser - hans tempo har också avsevärt förändrats! Det är liksom inte lika lätt att bara lägga i turboväxeln och rinna iväg... Det som är mindre roligt i denna kråksång är att det är superjobbigt när matte kräver att man ska arbeta så där! Ridpassen flyter inte på lika fint längre, det ifrågasätts och det pustast och stönas. Ett annat mindre trevligt fenomen som sett dagens ljus, i och med denna mer krävande ridning, är Aramis förmåga att bli livrädd för både det ena och det andra. En sida som jag aldrig tidigare upplevt hos honom. Nu känns det nästan som (även om jag inte vill tro det) att han "letar" orsaker för att undkomma arbete. Detta kan vara allt från en människa på läktaren, ett täcke som lagts på en stol (ett täcke som han för övrigt kan ha passerat 10 gånger åt ena hållet, men från andra hållet funkar det plötsligt inte). Det kan också handla om (som i dagens träning) en bom som ramlat ner från sitt sockerbitsstöd vilket resulterade i att Aramis fullkomligen frös till is och vägrade röra sig ur fläcken...

Dagens bomträning var verkligen nyttig och under de övningar vi gjorde kom verkligen Aramis (och så klart även mina) svaga sidor fram i ljuset. Vi har problem med ett svagt höger bakben (som hade en låsning tidigare) och detta medför att vänster bog blir stel. Så - när vi skulle ta oss över höga cavaletti på böjt spår i vänstervarvet så ramlade Aramis in i volten och lyckades med nöd och näppe kliva över bommarnas inre del och ta sig ur serien. Inte en gång, inte två gånger - många gånger! Jag fick verkligen jobba med detta och först i slutet av passet så kände jag att jag hade honom helt eftergiven i båda sidorna. Likadant var det när vi skulle rida över cavaletti på rakt spår (med 5 meters mellanrum) - Aramis ramlade åt vänster och jag orkade knappt stötta upp honom med vänster skänkel. Hur som helst så blev han härligt eftergiven i slutet och här kände man verkligen hur hela ryggen rörde sig under sadeln!

Nåväl, det var dagens reflektioner! Bjuder på ett par foton från gårdagen! Nattinatti! (Notera samlingen på mittenfotot).
      

Idag hade jag den stora äran att ha en filmare med mig i stallet :o) Tyvärr (får jag väl säga) gick inte Aramis sitt allra bästa, men jag lägger naturligtvis ändå ut filmen. Började passet med att rida många öppnor, få honom att sätta under sig och inte trampa utanför kroppen. Efter idogt arbete blev han väl mellan hjälperna och traven kunde ta vid. Red i något undertempo idag - för att Aramis inte ska få välja sitt favorittempt = fullt ös medvetslös :) Något jag lärde mig av Mattias Jansson var - rid hästen i det tempo och den form som den inte själv väljer! Idag var med andra ord inget gångartspass; fokus låg snarare på att få honom fram till bettet och mellan hjälperna. Han kändes okej - har dock gått mycket bättre i sina dagar :) Hoppas ni får en trevlig filmstund :)

Foto taget idag - med min underbara Nikon D90     

Idag blev det i alla fall äntligen en uteritt! När Aramis var redo för att bege sig ut i det råa skånevädret började det bli lite halvskum dager, men jag trotsade det annalkande mörkret och begav mig ut. Skrittade på i full turbo och tog grusvägarna bort mot banvallen. Vägen dit var verkligen inte rolig. Kantad av is och snö - tack och lov har dock Aramis broddar vilket gjorde att han kunde skrida fram över isen så fint :) Kom fram till en grusväg och samlade ihop Aramis, han var spänd som en fjäder och fick syn (eller snarare hörde) någon böka runt borta i en skog längre ner på vägen. Aramis blev alldeles tokig och jag kunde inte göra allt för mycket. Försökte få honom att gå fram till bettet men han var alldeles för känslig... Han måste ha sett hin håle själv där borta i skogen. Vi dansade iväg vägen bort, fick någorlunda koll på honom men först när vi anlände till stallet igen hade han varvat ner och jag kunde driva honom korrekt fram till bettet igen. Jag ska ärligt säga att de sista 20 metrarna innan ridhuset kändes riktigt trevliga - jag tror nästan att han kom över i lite passage där. Avslutade med tre varv inne i ridhuset, han var pigg och framåt - men orkade inte ta i med bakkärran. Han hade nog blivit trött på vår tur! Nej, dagens pass var minsann ingen höjdare! Men det behövs ju ibland det med :)
    

Hade egentligen tänkt mig att rida ut en sväng, men mörkret gav sig till känna och undertecknads mun till kvarn såg till att denna planering grusades. Istället fick jag snabbt planera om och alternativen som stod kvar på listan var inte så många... Det fick bli ridhuset. Dock - idag skulle jag träna miljöträning med Aramis (med tanke på helgens "hemskheter"). När Aramis var uppvärmd och redo "råkade" jag tappa ner min väst i ridhusmarken. Jag tappade den så försiktigt jag kunde (inte på grund av att Aramis inte skulle bli skrämd utan på grund av att han inte skulle märka min maskerade fadäs). Han skrittade snällt vidare och jag samlade ihop honom - vi gick över i trav och red upp på medellinjen. Mycket riktigt. Tvärstopp och huvudet högt högt buret. Jag manade på och vi lyckades ta oss förbi den lurpassande västen. Gjorde samma rörelse igen och Aramis reagerade mycket mindre denna gång. Sedan red jag volter runt och nästan över västen och Aramis var mycket duktig. Därefter förflyttades västen till ett antal nya ställen i ridhuset. Hängandes ner för sargen et cetera. Jag måste säga att det gick riktigt bra! Han var egentligen bara rädd första gången och eftersom jag morrade lite på honom så kan vi hoppas att han numera överlämnar farligheter till mig :) Nåja, så lätt tror jag inte att det går - men man måste ju våga möta problemen (alltså utsätta honom för farligheter), annars kommer vi aldrig bli kvitt vårt problem. C kom in i ridhuset och jag visade henne "nya" Aramis ett par varv. Hon tyckte att A kröp lite bakom lod - ska tänka på det (rättas lämpligen till med lite uppresande tygeltag). (Det rör sig med största sannolikhet om en styrkefråga hos Aramis). Nyttigt att ha någon som står bredvid och tittar på! Guld värt!
    
Två favoritfoton!

Idag blev det ingen stalldag för mig :( Aramis skulle vila, matte likaså och jag hade kvällen uppbokad med fotokurs på Hilton i Malmö! Lärorikt! Bjuder istället på ett par foton från gårdagen :)

Du glömmer väl inte att gå in på www.ryttarliv.se och tävla om ett par ursnygga och praktiskt skydd från Hööks?

Igår var det alltså tävling på schemat! Första för säsongen - och faktiskt första på ett helt halvår :-o Och mycket har hänt detta halvår. Vi har bytt sadel, Aramis har befriats från en gangsterlåsning OCH vi har börjat rida mer och mer samlat. Jag ska inte bli allt för långrandig (även om jag skulle kunna bli väldigt långrandig)... Pysslade länge och väl med Aramis innan jag lastade - han gick rakt in i släpet och stod snällt kvar medan jag fäste bommen bak. Härligt att han blivit så lätt att lasta! Det är ju ett aber om man, som jag som ofta åker själv, har ett gissel vid lastning. Men - det är numera en svunnen tid (peppar, peppar...). När jag startanmält oss och spanat in tävlingsplatsen gick jag bort och gjorde klart allt för urlastning! Misen gick snällt ut och väntade vänligt medan jag tog av transportskydd mm. Snart satt jag i sadeln (hade ingen pall för uppsittning - jisses vad hög han är!) och skrittade fram i ridhuset. När uppvärmningen tog vid kunde jag bara konstatera - WOW! Vad fin han kändes idag. Han hade en härlig takt, fint stöd i båda tyglar och längningarna satt, galoppen var riktigt samlad och fin! Red fram i 30-40 minuter och sedan var det dags att gå till collectringen. Kom in i ett väldigt ljust och nästan alldeles nytt ridhus! Fantastiskt underlag! Gjorde några sista checkar innan det blev min tur att gå in på banan. Jag hann tyvärr bara ett varv runt på banan innan domaren blåste (tyvärr säger jag eftersom Aramis vid det här laget var spänd som en fjäder - domarborden ((en skuggdomare)) var täckta med hiskeliga röda sammetsdukar som kunde anfalla när som helst). Vi genomförde vårt program, men ack så många missar pga alla spöken :-S Ha ha... Var det inte sammetsdukarna så var det en fläck i marken eller en högtalare på väggen. Detta blandat med en del missförstånd (till exempel väldigt samlad galopp hela medellinjen upp, istället för arbetstrav...). Detta resulterade så klart i att många bedömningspunkter blev både 4 och 5. Han släppte också ryggen stundtals pga att han var så spänd. Hur som helst så hamnade vi TROTS alla missar och spänd gosse på 63 % (lägst bedömda fick 48 % och vann gjorde de på 72 %). Kom 10:a av 30 ekipage och är väldigt nöjd med detta trots "omständigheterna". Man kan ju undra vad han fått om han inte varit så spänd och rädd för röda dukar :) Domaren skrev "pampig häst med härlig takt"! Nu kämpar vi vidare och är redan anmälda till ny tävling till helgen :)     

Det blev en herrans massa timmar i stallet idag! Kallt som attan ute - men härligt vackert! Mockade gånger två idag och fixade mat gånger två. Ryktade gånger två, men red gånger en :) Aramis fick stå med Back on Track-ryggvärmaren i över två timmar före ridpasset idag. Han är härligt varm och skön under den precis innan jag lägger på sadeln - ypperligt att värma upp muskulaturen före ridpasset på detta sätt. Jag satt först i sadeln 18.50 denna lördagkväll. När Aramis var framskrittad och redo för lite arbete joggade jag igång honom lite lätt. Snart spände jag bågen och han har verkligen blivit duktig på att börja placera sina fötter under maggen :) Tidigare svarade han gärna med att förflytta sig i sidled i någon vacker (!) skänkelvikning ā la gangstertvärning... När jag numera ökar kravet märker man att han verkligen försöker trampa in under kroppen. I spegeln kunde jag se hur tappert han försökte, hi hi - ser så kul ut när han lyfter sina älgben och verkligen försöker! Travarbetet kändes nöjaktigt, arbetar nästan uteslutande med att få honom att böja sig i bålen, inte tippa fram och bära mer bak. Ett par gånger - när jag råkar kräva för mycket samling - låser det sig i huvudet på honom. Då vet han inte var han ska! Han förstår inte och han orkar inte - mittåt! Bättring här; ryttarinnan! Galoppen dock - uj, uj, uj! Här har det hänt saker   Den där poletten som ramlade ner igår, den verkar fortfarande ligga kvar och skramla någonstans - galopparbetet idag var en ren fröjd! Galet kul att han börjar sätta sig :) Här gäller dock samma parameternoggrannhet som i travarbetet - samla inte för mycket; då blir det kortslutning   

Nej - nu är det bingen här gott folk! Imorgon är det en STOR dag   Sussa sött!
  

Det är straffbart att inte rida ut nu när solen visar sig :o) Kyliga och härligt friska dagar har vi haft här i skåne och idag bestämde jag mig för att bege mig ut med en stycken grå gosse. Det är hiskeligt halt på marken nu (tidigare dagars töande som nu frusit har genrerat isgata) - men eftersom Aramis är broddad runtom tar han sig fram överallt! Det var fullt av liv och rörelse i stallet när jag anlände - roligt när så många är på plats! Gjorde i ordning Aramis, lade på favoritskydden (som du för övrigt kan tävla om att vinna på www.ryttarliv.se) och begav mig ut i kylan! Aramis skrittade på som om han hade väldigt bråttom :o) Skrittade asfaltvägen en bra bit och tog sedan vägen in till fårahagarna, fortsatte ner till fågelsjöarna och tog gräsvägarna hem. Blev lite stigning på slutet! Var ute cirka 20 minuter men kände att vi behövde röra på oss lite mer, därför svängde jag inom ridhuset och passade på att jobba igenom honom där.

Märker att Aramis får lättare och lättare för att sätta under sig; arbeta korrekt med ryggen. Hans väldigt långa och aktiva bakben går gärna lite på alla håll och kanter, men när han väl lyckas med konststycket att placera dem korrekt under kroppen så blir han så himla läcker. Arbetade honom i öppnor längs långsidan, få honom att ta i med vänster bakben som han nästan konstant sätter ner en bit utanför kroppen. Han svarade kanonfint på detta arbete och när jag hade honom väl inramad började vi galoppa. Jag får vara väldigt noga när jag fattar galopp, håller jag lite för mycket i honom samlar han sig för mycket och kommer ingenstans. Släpper jag lite för mycket fattar han gärna fel galopp - inramningen måste vägas på våg! Vi hade enorma bekymmer med detta sist när jag tränade men det gick minst hundra gånger bättre idag. När jag var exakt korrekt i mina hjälper och Aramis förstod och dessutom kunde ta i med sina bakben i fattningen så blev galoppen riktigt riktigt häftig. Har ju upplevt att galoppen varit ett större bekymmer än traven egentligen - har känts som att galoppen varit för stor för honom. Idag var det som att en polett ramlade ner mitt under arbetet och han plötsligt "förstod" vad det är han ska (och faktiskt kan) göra. Kunde samla honom och jag satt dessutom rakt över ryggen! Direkt när han bjuder korrekt fram till bettet och framförallt ärligt så tar han i lika mycket bak vilket gör att han inte kastar runt mig (genom att bli svängd i kruppan) från den ena sidan till den andra :-P Åh vad kul det var att galoppera! Kunde nästan inte bryta av :)

Galoppen var bättre i vänstervarvet än högervarvet, ännu märks hans svagare högersida av - även om den naturligtvis blir starkare för var dag som går. Skrittade sedan av en trött och nöjd Aramis! Inne i stallet lindade jag honom med nattlindor, strechade benen och smörjde träns och stövlar! Skärpning på smörjfronten! Från att ha varit en minutiös varjedagsmörjare har jag verkligen försoffats! Nej! Nu är det dags att börja smörja igen :)
          

Eftersom min "gamla" tävlingshäst Rigoletto genomgått operation, behandlingar och X antal veterinärundersökningar, kiropraktorundersökningar, equiterapeutundersökningar, hovslagarundersökningar (you name it) fick jag så smått börja se mig om efter en ny tävlingskompis. Min hobby är naturligtvis den härliga känslan att få umgås med en häst - men naturligtvis sticker jag inte under stol' med att jag är en tävlingsmänniska! Jag älskar att tävla och utbilda mig och för all del min egen häst. Så - ett liv som hobbyryttare är inte ett hästliv för mig (inte idag i alla fall).

Jag synade annonser i Ridsport och på mängder av till-salu-häst-siter. Den ena försäljaren efter den andre kontaktades och utlovade det ena fina ämnet efter det andra - tyvärr var besvikelsen för det mesta ett faktum när en videolänk översändes. På en till-salu-häst-site så jag plötsligt hästen med stort H :) Det var en 3-årig vacker skimmelhingst. Jag kan säga att jag föll pladask! Jag kände mig ungefär som matadorerna i "Ferdinand" HONOM SKA VI HA Och då hade jag bara sett honom på foto... Det blev inte sämre när jag fick se honom live första gången! Säger man kärlek vid första ögonkastet? Jag steg in i dåvarande ägarens stall - och där stod han. Vitlindad och klar för att visas! Lite försynt men ack så fin. Ägaren knäppte loss honom och gick före till ridhuset - utan att hålla i hästen! Han gick efter som en hund! Ägaren visade honom riden i skritt, trav och galopp. Mycket sansad och trevlig häst! Absolut inga briljanta gångarter, snarare rena och lätta. Så var det min tur att prova... Jag har ridit många hästar i mitt liv - men aldrig någonsin suttit på en sådan häst! Känslan dröjde sig kvar många, många dagar. När vi var klara med passet knäppte jag en bild på Aramis :) Jag åkte ytterligare ut till ägaren för att rida och testa A en gång till. Allt kändes minst lika bra även denna gång!
   Hi hi :) Ser ut som en P.R.E!

Jag körde hem, salig och glad - men också fundersam. Jag hade hittat min drömhäst, men detta var ju FÖRSTA hästen i raden som jag tittat på. Något sade mig att jag skulle se på ett par till så att jag hade någon referensram. Sagt och gjort. Jag styrde hem, tittade ut liknande exemplar i liknande prisklass, bokade in tider och gav mig ut! Från söder till norr gick min resa - och ju längre norrut jag kom desto mer klart blev det att det var "Dolce & Gabbana" (som Aramis då hette) som var den bästa av de alla. När jag var i Stockholm, på väg hemåt, rinde jag ägaren till D & G och bad honom snällt att reservera D & G till mig - vilket han gjorde. När jag kom hem bokades besiktning för Charlie Lindberg och en månad senare var jag stolt och lycklig ägare till D & G som jag döpte om till Aramis af Mecklenburg. Det här - det var "sagan" om hur jag och Aramis träffades :)

Dagen bjöd på ett dressyrpass i ridhuset och allt som de senaste två dagarna känts lite knackligt och motigt var nu som bortblåst! Jag är ju medveten om att Aramis brukar bli lite stel när han vilat ett par dagar - så  nu är vi tillbaka på banan igen! Och vad kan väl passa bättre nu när vi anmält oss till en LB-tävling på söndag. Ska bli roligt att äntligen få komma ut igen och se världen... Man har ju blivit, för att använda ett kärt gammal beprövat ordspråk, lite insnöad :) Hoppas Aramis mjuka och trevliga kropp håller i sig till söndagen! Provade att samla ihop honom några meter här och där under dagens ridpass och han svarade riktigt trevligt. Längningarna satt också! Trevligt pass helt enkelt! Bjuder på en Dalahäst - inspirerad av Birgitta och Archie (min togs dock förra året).
  

Idag stod longering på schemat. Aramis kändes lite lam till en början, men var mot slutet som en katapult som for runt som en "fis i en papperspåse". Till en början tyckte jag att han rörde sig lite i otakt. Jag misstänker att gårdagens rätt tuffa träningspass har gett honom lite träningsvärk - efter tio minuters uppvärmning var denna otakt helt ur världen som väl var. Jobbade på att försöka få honom att runda igenom i sidorna, gick riktigt fint i vänstervarvet. Avslutade med att försöka trampa honom lite på töm. Ett par lyckade små embryon fick vi fram, sedan verkade Aramis trött   Det är lite de fina de tål :) Promenixade med honom i ridhuset när vi var klara och gick sedan in i stallet där jag fixade i ordning honom för natten samtidigt som jag höll låda med ett par andra tjejer   I morgon blir det stallet på dagen! Hoppas det är lika fint väder som idag - i så fall blir det uteritt i det vackra vädret! Ha en härlig kväll gott folk!
    

Hur rider vi våra hästar? Jag vet inte hur många av er som har hängt med i senare tiders trender; vi går mot "mjukare" värden med våra hästar vad anbelangar ridstil. Ett exempel på detta är FEI:s förbud mot att tvinga hästen att gå i en djup och rund form - så kallad hyperflexion (även kallat rollkur). Jag personligen tycker det är kanonbra att man skärper upp kraven och att man överlag blir mer och mer uppmärksam på hur vi egentligen rider och hanterar vårar hästar. Jag kallar mig själv en mjuk men krävande ryttare. Jag skulle aldrig någonsin i min vildaste fantasti få för mig att hejvilt börja piska en häst och bli - vad vi brukar kalla - "blockerad". Men självklart använder jag en pisk för att förstärka min hjälp om så behövs. Jag använder sällan pisk i "straffsyfte". Mitt motto är att jag och hästen ska ha kul tillsammans! Men självklart kan även jag - precis som alla andra mänskliga ryttare tappa tålamodet - även om det tack och lov händer synnerligen sällan och varar väldigt kort. Jag ser ibland ryttare som ständigt piskar och retar sin häst med spöet - det liksom slår an hästens bakdel i takt. Förvisso ser det inte "illa" ut även om det inte ser trevligt ut. Men jag frågar mig - hur i "jösse nam" får man en sådan häst känslig för hjälperna? Blir den inte "piskdöd" (jämför skänkeldöd)? Sedan finns det varianter som är hundra gånger värre än nyss nämnda "taktpiskare". Det finns ryttare som sliter och drar i sina hästar, sätter den på haserna och använder hästens mun som om den vore av betong (även om den kanske i det laget är lika känslig som betong med tanke på det den fått utstå). Det finns de ryttare som tappar tålamodet, blir blockerade, och piskar sina hästar till "vansinne". Det finns ingen hejd på piskandet och slagen dessa hästar får utstå. Vi kan behandla våra hästar illa på många, många fler sätt - jag har bara nämnt en topp av ett isberg.

Hur resonerar du?
- Är det "tillåtet" att piska upp hästen med jämna mellanrum?
- Hur reagerar du när du ser någon vara lite för flitig med pisken, sporren eller handen? Säger du till? Eller står du tyst och ser på och "accepterar" det du ser - men går hem och mår dåligt?
- Hur är du själv som ryttare? Tappar du tålamodet? Använder du aldrig spö kanske?
- Berätta hur du tänker!
- Notera att jag talar om pisk/bestraffning/drag-slit/ - då man sitter på hästen. Jag talar inte om hantering på marken av en stökig 3-årshingst...