Det är för intressant det här med handen!!! Jag, som varit en riktig handryttare, har på något sätt genomgått en metamorfos och någon gång i senhöstas kom jag på att det här går inte längre! Jag kan inte rida en häst som är så på i handen att mina ringfingrar domnar bort efter halva passet... Känns på något sätt inte helt sunt. Därför började jag anlysera min egen ridning och kom ganska snart fram till att jag måste bli mycket mer flexibel i min hand och framför allt bli mycket mer duktig på att få hästen framför hjälperna med den följden att hästen inte lägger sig på i handen när jag begär aktion. Det gick några ridpass på att "bygga" om Aramis, som ju givetvis lärt sig att lägga sig på i handen - eftersom det är så jag ridit honom.
När Aramis började förstå att det är bakdelen som ska aktiveras och att man inte lägger sig på framåt, ja då började helt andra saker hända. Manken kom upp, nacken förflyttades högre, bakdelen kom in under kroppen och både piaff, början till passage och seriebyten har kommit som ett brev på posten. Där ser man vad en, förvånansvärt "liten", korrigering kan åstadkomma stora förändringar. Idag rider jag med, självklart, en kontakt fram till munnen - men den är mycket lätt och ytterst uppmärksam på om Aramis lägger sig på och inte tar drivningen korrekt. Vidare är jag mycket noggrann med att göra halvhalter hur ofta som helst, där jag verkligen släpper tygeln direkt efter för att kolla så att Aramis verkligen är självbärig och varken faller isär eller rinner iväg när han får tygeln. Nu undrar jag; hur resonerar du kring din hand? Hur rider du när det gäller handen?
Nu - studium här!
Emma
9 mars 2012 11:53
Jag, som ridit allt för länge på en dålig ridskola, har problem med mina händer. Men fick höra från min tränare (som jag ridit för ett halvår nu) att jag börjat rida mindre med händerna så det går ju på rätt håll iaf :)
Det hade varit roligt om du skrev ett inlägg om vanliga sitsfel som du själv eller dina elever kämpat med, och vad man kan göra för att lösa dem. Jag behöver tex råd för mina spända skänklar, spjärnar gärna emot i höger stigbygel vid skänkelvikning för vänster skänkel. Förutom att rida utan stigbyglar, ngt man kan göra åt detta?
Paula
9 mars 2012 20:41
Har nyligen gjort denna "upptäckt"själv, är nu i omställningsfasen med min häst. Kan bara säga "jisses vilken skillnad":-))) Helt fantastiskt att få rida med denna lätthet!
Therre
11 mars 2012 11:06
Jag erkänner det också: Jag är en handryttare! Men det är inte vad jag vill vara utan ridning handlar ju så mkt om skänkel och säte, så projekt träna kroppen har börjat för mig med mer kondition och stryka.
Sen att Pica är en häst som är väldigt stark emellanåt har gjort att jag ridit en del på pelham nu och det är en sådan otrolig skillnad när jag inte "behöver" rida med handen utan kan påverka henne mer med skänkel och säte just för att hon inte blir lika stark. Pica trivs även alldeles förträffligt på ett pelham så jag hoppas hon kommer trivas lika bra på kandaret sedan.
Men att kunna rida sin (eller andra hästar) med så lite hand som möjligt och bara det där perfekta stödet är så himla mäktigt!
http://therre.bloggagratis.se
rackemarie
12 mars 2012 10:57
Först: Kul att du är tillbaka i "offentligheten" igen! Jodå, här har ridits med mycket hand och görs nog så fortfarande, men jag tränar på att det ska bli lättare där fram och att kraften ska hämtas från bakkärran, men jag har mycket att jobba med vad det gäller sitsen fortfarnade, men det blir bättre och bättre. Oh, vad kul om ni kommer iväg på tävling, du och din gråe. Det vill jag läsa om!
http://rackemarie.bloggagratis.se
Ida
16 mars 2012 13:01
Hej Liv! Härligt att få ta del av dina aktiviteter igen, har saknat dem :o) Roligt m lite bilder, får komma bort med ponnyn nån helgdag då det är fint väder o hälsa på.
Ang hand så rider jag med mycket lätt hand om hästen fungerar som den ska. Men ibland måste man såklart ta i lite mer men får sedan ge efter igen. Precis som du säger måste hästen vara framför hjälperna och det kan vara svårt att komma dit fort med en häst som inte är van. Hade en gammal hopptränare som sa till mig på ponnytiden: Tjejjer, om ni inte rider framåt så kommer ni aldrig över hindrena! Och det ligger en hel del sanning i det, även om man inte har hinder framför sig.....Sen har ju min tränare på senare år fått mig att sitta bra o då kommer hästen med av sig självt liksom. Där hittade jag mycket, när sitsen kom på plats behövde man inte hålla något i handen! Riktigt kul med ridning när det fungerar.
Ser fram emot att höra om tävlingssäsongen, vad rider ni för klasser nu?
Kramar från tjockisen :o)
Filippa
18 mars 2012 20:13
Hur, säg hur?