Amalia - jag somnade någonstans i mitten av filmen igår :o) Anledningen till detta var att jag under dagen träffat alla mina trevliga elever och hållit träningar. Det blev också så att jag hoppade upp och red på samtliga hästar och när jag efter alla träningar rullade norrut (och även svängt inom City Gross och köpt foder till hästarna) var klockan över åtta på kvällen innan jag kom hem. Då begav jag mig direkt ut i stallet för att mocka och göra fint och klockan 21.00 satt jag äntligen i sadeln på Aramis rygg :o)

Eftersom vi har extremt begränsade ridvägar här hemma fick det bli skritt och trav på vägarna runt omkring. Även om jag nu saknar ridbanan så att jag nästan svimmar så gick Aramis OTROLIGT bra igår! Fokus på att hela tiden ställa igenom i nacken och se så att han är "med" mig gjorde att det långa skrittarbetet vi jobbat med i över 30 minuter genererade en riktigt härlig trav som gick genom hela kroppen.

Idag laddar vi för Falkenberg och imorgon går stora lasset norrut!

 

Jag läste i Emelie Brolins blogg för en tid sedan om ytter- vs innertygeln och dilemmat dessa tyglar för med sig. Jag har, precis som de flesta andra ryttare, en grav tendens att fastna i innerhanden och får ständigt ha detta i åtanke då jag rider. Samtidigt blir jag lite fundersam när jag hör att man ska ha stödet på yttertygeln - det är förvisso korrekt att man ska ha ett stöd på yttertygeln; MEN! Man ska även ha ett stöd på innertygeln; målet är ju att ha lika stöd på båda tyglar. Ofta hör jag ryttare som absolut aldrig skulle kunna tänka sig att ta i innertygeln och för mig låter detta som ridning á la 1980-talet i Sverige. Då red vi hästarna helt och hållet på yttertygeln medan innertygeln egentligen inte hade någon större funktion.

Hur resonerar just du kring ytter- och innertygeln och dess olika funktion? Tänker du på ett särskilt sätt när du rider? Hur brukar du göra och vad är dina svagheter när det kommer till tyglarna?

Haha - igår var Aramis och Rigoletto så underbart söta så det går inte att beskriva. För det första får den ena eller andra spader om man tar ut den ena eller den andra först. När de sedan är ute ställer de sig tätt intill varandra och kliar rygg, manke, svans etc. När de är klara med detta betar de sig sakta ner (eller för den delen galopperar vilt sida vid sida) i hagen. När det sedan på kvällen (läs natten) är dags att komma in och sova i boxen brukar de antingen vara alldeles vid hagintaget och vänta eller allra längst bort så att de inte ser mig. Då visslar jag på dem och de kommer i ett rasande tempo :-o Igår slog de dock alla rekord; de trippade in i stallet och ställer sig i SAMMA BOX! Och där står de sedan och vägrar gå ut, ha ha ha. De var så otroligt sööööta! De båda huserade i Aramis box och hur jag än försökte fick jag förstås inte ut Rigoletto därifrån. De stod och pussades ett tag innan jag äntligen kunde föööösa ut Rigoletto...

Gårdagens ridpass var väldigt nyttigt! 100 % fokus på att få loss herr grå i nacken (undras hur ofta man ska behöva lossa den där nacken; den verkar visst bli betong så fort jag hoppat ur sadeln, haha). När han var helt igenom i sidorna i skritten och jag hade ett ärligt fint stöd i handen i båda tyglar då blev det trav; och precis samma tänk här. Jag försöker verkligen att vara elastisk i handen och inte bli stark som jag lätt kan bli. Det var kämpigt för Aramis men som vanligt gör han alltid sitt bästa och mot slutet var han riktigt härligt genomriden. Red i rund och ganska låg form och avslutade med en längre sträcka trav på asfalt.

Idag blir det nog en skrittrunda bort till kullen där jag ska klättra! Härligt!
 

Oh jösses vad dagarna bara flyger iväg! Inte alls meningen att försvinna ut i tomma intet men dagarna över midsommar har formligen flugit sin kos och vips står vi inför en ny vecka.

Aramis och Rigoletto har nu flyttat in i sommarpalatset och har det HELT underbart! De går i stor gräshage från arla morgon till sena kväll och bara äter och njuter. Vi har ansat gräshagen så att det är så där lagom med gräs - vill inte ha någon tjock dressyrhäst och ännu mindre en med fång. Samma dag som jag kom upp med hästarna fick de vila. Dagen därpå var det midsommar och då blev det träning på gräsbanan med Aramis. Han kändes OUTSTANDING! Han var så otroligt läckert laddad att jag kunde sitta och piaffera 10 - 15 steg på stället   Jag arbetade igenom honom ordentligt och han var så fin i slutet av passet att jag aldrig ville sluta rida :o)

Nästa dag fick de gå ut i hagen tidigt och vid 13-tiden fick Aramis komma in för att bli iordningställd inför lördagens tävling i Everlöv. Klockan 15.00 rullade släpet från gårdsplanen och 17.00 rullade vi in på den finaste tävlingsanläggning jag någonsin skådat... Bara de automatiska grindarna och de enormt vackra murade grindstolparna och de ENORMA gräsbanorna och det fantastiskt vackra ridhuset och den ljuvliga miljön fick mig att inse att jag troligtvis skulle tävla på den vackraste tävlingsplats jag besökt. Sandvägen ledde fram till en parkeringsskylt och efter att ha kört mellan längorna parkerade jag mig någonstans mellan Mattias Jansson, Charlotte Haid-Bondegaard, Jan Brink och Ulla Håkansson (host-host). Misen tittade nyfiket ut ur släpet och efter en del svordomar efter att kandaret inte ville sitta som det skulle så var jag snart i sadeln.

Jag red nästan ensam fram på den kortklippta gräsbanan. Aramis kändes dagen till ära stel än den stelaste planka men jag lossade honom så gott jag kunde och funderade samtidigt på om det var någon som inte stämde med betten eftersom han verkade väldigt irriterad i munnen. Jag gjorde halt flera gånger men nej, jag kunde inte se något galet. Aramis blev fin mot slutet men kändes fortfarande stel i sidorna. Nåväl. Jag tog mig bort mot utebanan och framridningen mellan ridhuset och stallarna och filade på det sista (Aramis kändes här jättefin) och hörde snart mitt namn ropas upp.

Jag seglade in på banan och kunde samtidigt konstatera att jag nu satt på en helt otroligt fin tävlingsplats! Allt var i toppklass - blommorna utmed banan, dressyrdomarbåset som de på Falsterbo, speakern som på Falsterbo. Musiken, publiken, ryttarna, hästarna och givetvis stämningen. Det märktes att tävlingen var nationell. Starten gick och jag var iväg. Aramis kändes fortfarande stel och skolorna blev lidande. Jag hade honom fint "med mig" och han arbetade korrekt genom ryggen - dock ORKAR han inte riktigt bära sig här ännu. I galoppen blev han lite stark och lite öppen och jag orkade inte riktigt hålla ihop honom som jag hade önskat. Kunde ha haft honom lite bättre samlad. Var jättenöjd efter ritten och kunde glatt konstatera att vi slutade på 61,2 % :o) (nästan 5 % bättre än förra gången!!!!!!!) Verkligen nöjd med dessa siffror i min tredje MSVB-start på en blott 7-årig häst i ett startfält som HETTE DUGA :o) Haha!

Nu laddar vi om inför tävling på fredag och sedan går vi in i en ren träningsperiod där vi måste befästa samlingen och få Aramis så stark så att han orkar bära sig i denna form och DESSUTOM trycka på. Som det är idag kan jag rida honom på två sätt:

1) Han fräser omkring med släppt rygg och noll bakben - men ser i den ovanes öga väldigt trevlig och fin ut. En msvb-domare ser dock igenom :o)

2) Han arbetar korrekt genom ryggen men tappar här lite bjudning och schwung eftersom han ännu inte är stark i detta. Det är givetvis här han ska gå och här han ska utvecklas vidare - men för att kunna orka måste han jobba här ett tag :o)

Nej nu gott folk - nu är det seglingstajm :o)

Jag är känd för att få galna infall lite då och då. Och när jag får för mig något... då är det ganska svårt att stoppa mig :o) Igår när jag var i stallet och precis hade gjort klar Misen för en ridtur slog det mig att Rigoletto också skulle behöva röra på benen. Dock var tiden knapp och att hinna med båda var tyvärr en omöjlighet. Jag funderade en kort sekund, rusade in i sadelkammaren, hämtade longerlinan, tog på Rigoletto grimman och baxade ut båda två genom stallet. Hoppade upp på Misen och gav mig iväg med båda där Rigoletto var handhäst. Första delen av rundan var asfalt och risken att möta en bil här är överhängande. Snart kom en bil och med båda hästarna i vägrenen (och Rigoletto som smakade på betorna) gick allt bra. Efter lite skritt blev det trav - det gick verkligen över förväntan. Det kruxiga var förstås när jag skulle fotografera hela skådespelet... Det blev lite för mycket även för mig att hålla en longerlina i handen, två tyglar, ett spö, en telefon och dessutom styra hela ekipaget. Hahahaha :o)

Vi vek av ner mot fårhagarna och här blev de lite ystra de tu - Pixe ville galoppera och Aramis var rädd för fåren... Ingen bra kombo :o) Men det gick super trots detta! Rigoletto anpassade sig finfint och snart galopperade de sida vid sida! Såååå söta :o) Vi fortsatte gräsvägarna ner och här trodde jag att Rigoletto mest skulle stanna och beta men se det gjorde han inte - han hängde på kanonfint och jag kunde verkligen njuta av utsikten (ett tag i alla fall)... När vi kom till Aramis traditionella idiotgaloppbacke lade han i högsta växel och det blev liiiite svårt att parera båda två när backen tog slut och vägen blev till smal stig. Men se det gick kalas det också! Eftersom rundan gick så fint utökade jag den med att fortsätta på ytterligare ett par grässlingor. Traven fortsatte i ett härligt tempo där båda anpassade sig till varandra som ett gammalt vagnspar. Sista gräsvägen hade en åker med något slags sädesslag i lagom Pixehöjd varför en och en annan tugga hanns med i förbifarten... Host-host.

Väl hemma på gräsbanan blev det trav ända till ridhuset och vägen förbi ridbanan. Var ju tvungen att "stajla" lite och visa upp mina duktiga hästar för alla som var på ridbanan :o) Jösses vad folk skrattade, ömsom tappade hakan! Det måste ju ha sett för roligt ut. Aramis i fin form och Rigoletto utan ryttare och så jag med trehundrameter lina och tyglar hahahah :o) Vilken tur!

   

Gårdagens träning placeras i mastodontfacket :o) Haha - jag kan inte nog prata om hur mycket det händer med min häst just nu och sötaste M (som själv tävlar msv dressyr och är lika dressyrtokig som jag) utropar nu varje gång hon ser Aramis vilka gigantiska framsteg hon ser för varje pass! Man kan ju naturligtvis inte bli annat än otroligt glad över denna våg vi just nu färdas på. Även om det går framåt ska ni alla veta att vi befinner oss i en klar intensivperiod där det egentligen är väldigt kämpigt allting - kämpigt men otroligt utvecklande och framgångsrikt. 

Gårdagens pass var en fortsättning på tidigare träningspasslinje där  fokus för det första så klart ligger på att få Aramis väl eftergiven i nacken (FRÄMST nacken eftersom han lätt blir rak i nacken och trycker upp den och sänker ryggen). När han är eftergiven i nacken och jag har ett ärligt stöd i båda händer får han rulla på i en rätt frisk trav där jag motiverar honom att ta i mer och mer med bakbenen. Ett halvt varv senare samlar jag upp honom och sätter honom ett par steg där han numera svarar med att svinga in i lite lätt passageliknande trav (ej balanstrav, haha). Galopparbetet bestod i att, precis som i travarbetet, få loss nacken och få honom ärligt fram till handen på båda tyglar. Ställning och böjning - leka med formen och leka med samling, tempo och bärighet. Hela tiden checka av så att jag rider på kvalitetsgångarter. Samla upp för ytter, forma för inner, peta till bogen så att han inte faller ut. Pust och frust! Avslutade med skolor i en härligt bärig trav där han numera inte bara kliver på med sina "raka" ben utan faktiskt börjar vinkla även sina framben och visa lite gest. Det blir stort för både Aramis och mig och linjen blir lite svårt att hålla ibland! 

Det kommer att bli så BRA så BRA! Men mer tid, övning och färdighet behövs! Nu kämpar vi på i MSVB ett tag till och förhoppningsvis kan vi debutera MSVA någon gång i senhösten.

Nu börjar det bli dags för mig att lämna Lunden för att besöka sommarbostaden. Både Aramis och Rigoletto ska givetvis åka med :o) Nu väntar veckor med tävling, sommar, sol, vänner, nära och kära, utbildning, segling, träning och bara VARA!

Alltså nu börjar jag bli riktigt nervös inför helgens tävling    Och det blev jag när jag insåg att jag kommer att sitta på framridningen samtidigt som Jan Brink och övriga ryttare som ska rida Grand Prix (som går parallellt med min MSVB). Hujedamig! KUL ska det bli :o) Naturligtvis återkommer jag med lång rapport!

Idag har jag tränat en elev, dessförinnan var jag i stallet och pussade på mina två små sötnosar. Aramis fick longeras rund och låg och Rigoletto fick vila. Imorgon väntar ny elev och så träning igen :o) Wihuuuu!

På gensyn goda vänner!