Nu har jag efter en helt otroligt spännande Stockholmsvistelse så äntligen nått skånsk mylla igen! Hästarna har mått alldeles prima under dessa dagar och Aramis, som bara gått och latat sig, har förhoppningsvis saknat härliga dressyrpass med matte i sadeln :o)

På torsdag kör vi igång igen med träningar och under dagarna i Sthlm har jag faktiskt hunnit med att anmäla till två MSVB :o) Jag är PEPPAD och längtar så inivassens! Haha. Nu kör vi igång igen :o) Men nu väntar god toscakaka och en stor kopp te! Önskar nattinatt så länge och återkommer så klart imorgon igen!

 

Så var man återigen "flickan från lanned" som känner sig sådär lagom bortkommen i den stora staden, haha. Konstigt att jag alltid får samma känsla när jag kommer till Stockholm. Storögt tittar jag på alla människor som hastar från A till B och knappt hinner med att andas mellan varven. Puh :o)

Hemma i gamla Svedala får jag täta hästrapporter från snälla Ida som pussar på båda två nu när jag är borta. Mis har det gott i gräshagen och Pixe går dressyrpass med Ida! Jag otroligt lyckligt lottad med att ha en så duktig medryttare!

Nähepp, nu ska jag flytta fokus till mina rapporter och avhandlingar; imorgon är det forskarseminarium på Ersta och ikväll vankas det restaurang och bio - wihuuu :o) Hoppas allt är bra med er alla! Ses snart igen :o)

 

Uj! Nu är uppsatsen inlämnad (även om där givetvis finns lite smått och gott som fortfarande måste filas till lite, haha). Aramis fick idag besök av en glad men trött matte som istället för att rida bara pysslade, pussade och mös :o) Efter allmän service av den grå fick han vandra in i boxen igen. Även herr Brun fick massa pussar och blev naturligtvis kliad på insidan av låret. Haha - galna häst :o)

Imorgon åker jag tidigt till stallet för att rida en  elevhäst och därefter blir det en prommis med Misen. Sedan bär det av mot Stockholm där jag ska tillbringa lördag, söndag, mångda och tisdag. Misen får av denna anledning vila och ha det gott och detta innebär att jag strukit mig från torsdagens tävling i Lund. Jag tycker att en vila för både mig och Aramis passar alldeles utmärkt efter en lite smått intensiv period för oss båda. Jag håller er givetvis uppdaterade :o) Hej så länge!

 

...men undertecknad är mer eller mindre begravd i en uppsats och eftersom denna ska lämnas in under morgondagen blir det därför VILA för Aramis. Vila, åter vila. Men snart är vi på G igen och då får ni stå ut med oss igen! Tills dess - hasta la vista!

 

Förlåt bloggen - men nu är det verkligen bråda dagar här i Lunden! Träningar, tävlingar, mängder av mail att besvaras, träningar med fler och fler elever (vilket är OTROLIGT KUL), tillridningshästförfrågan (SUPERKUL), uppsatsen som ska läggas fram, doktorandtjänstansökningar som ska in, forskarseminarium i Stockholm och mitt i allt detta förberedelser inför kommande konstutställningar och bränningar som avlöser varandra i keramikugnen :o) Haha! Det är härligt när det händer saker :o)

Igår fick den grå gossen gå utan matte på ryggen; matte gick nämligen bakom och höll i ett par tömmar. Förutom lätt överladdad så var han riktigt, riktigt fin! Så fin han har blivit - det ser man nu när man skådar honom från mark :o) Stolt matte!!! Fokus låg på att få honom låg och rund i formen och det gick helt okej även om han emellanåt gärna kommer upp i en allt för hög form. Avslutade med fina skolor. Ikväll är det träning för världens bästa tränare och imorgon åker jag till Kungsbacka och Göteborg för att lämna och hämta konstverk :o)

På gensyn gott folk!

 

Jag och mitt i vanliga fall, i alla fall lite, stora ekipage (Böckmann med sadelkammare och tillhörande SUV) kände oss i dagens sammanhang mycket små och försynta. Vi rullade in på en parkering där gigantiska hästbussar med dekaler stora som hus i stil med Pernilla André trängdes... Jag hittade en ledig plats i skuggan och hastade iväg till sekretariatet. Misen hade klarat den långa resan bra och allt var under kontroll. Efter anmälning och lite allmän check och hundrastning var det dags att ta ut herr Grå. Nyfiket studerade han den nya arenan och ville sedan traska upp i släpet igen, ha ha - han är för rolig. Medryttare Ida satte dock stopp för detta :o)

Snart satt jag i sadeln på en glad men stel Aramis. Fredagens mördarträning (som jag ännu ej skrivit om) verkade idag ha NOLL effekt... Men efter lite bockande och böjande på framridningen blev det bättre - men ännu ej helt bra! Det är SJUKT roligt att äntligen få börja tävla i lite större sammanhang - plötsligt sitter man och rider fram med lite tyngre namn; otroligt peppande och kul! Aramis kändes som sagt stel men i övrigt fin. Pernilla André gick upp i ledningen efter sin ritt (på 65 %) och när jag hade en kvart kvar till start seglade den mest fantastiskt vackra häst jag sett in på banan! Man skulle kunna säga en Aramis fast två gånger maffigare och större. Och vilka gångarter   Jag fick sedermera reda på att hästen (lika gammal som Aramis) går MSVC på 73 % och gick unghästchampionatet på 81 % (!).

Ja - så ni förstår konkurrensen :o) Då är det faktiskt med stolthet som jag kan meddela att vi trots 3 GROVA missar faktiskt "bara" var 3 % från placering. Misen skötte sig alldeles utmärkt hela programmet, var varken spänd eller rädd för domare eller läktare. Dock kände jag att programmet blev lite förhastat - och det handlar givetvis om styrka. Aramis, som faktiskt bara är sju år och gått från LA till MSVB på sex månader, måste givetvis bli ännu starkare i sin kropp (även om det hänt otroligt mycket sista tiden). Bytena satte han fint även om han blev lite spänd i höger bak byte vänster till höger (betyg 6/12). En galoppfattning från skritt till samlad galopp blev missförstånd och därmed fel (betyg 3). Båda längningarna i trav påbörjades vid fel bokstav och fick därmed avdrag (betyg 6 +6). Enkla bytet blev han väldigt laddad innan varpå jag tog ner honom till skritt för tidigt (betyg 4). Uppridning halt hälsning bytte Aramis galopp bak på medellinjen (som ej rättades) (betyg 3). Båda diagonalslutorna blev inte helt tillfredsställande :o) och domaren gav betyg 5/10 på båda. I övrigt sexor och sjuor.

Vi slutade på 58.5 % och jag är otroligt nöjd med min MSVB-debut. Det märks tydligt att nu är det allvar :o) Nu får man inte en åtta eller sjua bara för att... Nu skärps kraven och det som i MSVC är värt en sjua är i MSVB värt en sexa. Nu tittar domaren på så mycket mer (samtidigt som konkurrensen blir fem gånger hårdare, ha ha). Det ska bli jätteroligt att få utveckla Aramis i dessa medelsvåra klasser - se hur hans resa kommer att te sig. Nästa tävling blir i Lund den 2 juni och jag längtar som en GALNING :o) Haha!

Några foton från gårdagen:

    

  
...to be continued!

TACK snälla Ida för all HJÄLP och FOTOGRAFERING   

Jag vet inte om det är fler än jag som reflekterat över det faktum att där finns en del människor (så klart inom alla "brancher") men i synnerhet inom hästeriet som verkar frossa i - må bra av - att slänga iväg spydiga och rent ut sagt elaka kommentarer. Jag vet inte riktigt vad det är för märklig gen hos vissa människor - att nästan njuta av att göra en annan människa ledsen (även om detta många gånger inte ses utåt så vet personen i fråga att han eller hon har lyckats med en riktig "fem-etta"). Ni har säkert, många av er, råkat ut för nedslående kommentarer om både er hästhantering, ridning, sätt att vara et cetera. Och SJÄLVKLART ska man säga till någon om man tycker att något är "helt uppåt väggarna". Det kan röra sig om ett beteende som kan leda till att hästen kommer att skadas, det kan vara en nybörjare som håller på med något som ser ut att spåra ut fullkomligt. Naturligtvis är det inte denna form av kommentarer jag menar. Jag menar den typ av kommentarer som kanske lyder:

- Oj vad min häst gick bra idag!!!
- Bra? Ehh... du, om du tyckte det där var bra så vet du inte mycket!

- Jäklar vad nöjd jag är med dagens tävling!
- Öhh... Ja men den domaren måste ju ha varit blind för din häst gjorde ju både det och det och det felet...

- Åh jag vann idag!!!
- Jo, förvisso - men motståndet var ju knappast något att hänga i julgranen...

Ni fattar poängen va? Jag kan INTE för mitt LIV förstå vad det är för mening att slänga iväg dessa rent ut sagt oförskämda och elaka kommentarer? Av vilken anledning?

Nu vill jag att du berättar om du har varit med om sura kommentarer - hur gick det till och hur kände du dig? Sade du ifrån?

 

Jösses Amalia! Då var det dags att rulla ihop babiabarmarna igen. Puh - dagens uteritt genomfördes på en mycket laddad turbohäst som såg spöken i precis varenda buske. Och nej, jag tyckte faktiskt inte att Aramis nådde upp till samma fina klass som igår, idag var han spänd, stark och otroligt elektrisk. Var åter nere på banvallen och båda hästarna var som spända fiolsträngar. Vet faktiskt inte om något villebråd passerat vår väg tidigare - de var som sagt otroligt "skumma" och uppmärksamma. Hur som helst tog vi oss förbi en skjutbana med röd flagg och fick därför vika av innan bron (som annars hade tagit oss bakom skjutbanan...). En lång gräsväg och lite trav på banvallen följt av en lång galopp på en hårdare grusväg fick bli slutet på denna piggelinrunda. Aramis fick sedan skritta i form nästan hela vägen hem, rund och låg. Vansinnig vid varje halt var han, slog med huvudet och ville fram, fram, fram.

Hemma blev det pyssel och knåp, liniment och andra nu sedvanliga rutiner. Back on track på framtassarna (försöker variera ena dagen fram andra dagen bak, jo jag ska köpa fyra till så att alla åtta ben kan få ha alltid, haha). Sedan var Ida flitig och smörjde träns medan undertecknad nöjde sig med att smörja stövlar :o) Puss på mular och nattinatt! Imorgon blir det träning, lördag lite genomcheck och söndag MSVB   Sussa sött :o)