Idag stod alltså longering på agendan. Aramis är något svullen vid sitt sår, men inte alls halt eller besvärad så jag arbetar på lite nätt. Som sagt - longering i ett minst sagt kaosartat ridhus blev det idag. Två levandsglada hundar som ystra for omkring som skållade råttor och lekte tafatt. Hela medellinjen full av hinder. Två longerande ekipage. Ett ridande ekipage. Ett sadelprovande ekipage. Ett väldigt eldigt ekipage. Haha - inte undra på att det inte blev så mycket allvar av dagens pass. Lade ut några bommar som Aramis fick traska över, han såg fin och taktässig ut! Kikade också lite på när Ida red Rigoletto - såg otroligt trevligt ut :o)

Imorgon blir det lite programträning i ridhuset och allmänt trimmande. På lördag blir det lite check inför söndagens - SENA - msvc-start (som går av stapeln 17.42)

Ha en alltigenom härlig torsdagkväll! Imorgon är det FREDAG   

 

Fast inte så allvarligt, tack och lov! När jag kom upp till stallet idag hade Aramis blivit "flådd" på insidan av frambenet, högt upp. En bit längre ner, på insidan cirka 5 cm ovanför knäet, fanns ett större intorkat sår och han var även ganska svullen. Jag sprang med honom för en kär vän och han var inte halt; möjligen tog han något kortare steg. Hur som helst var han väldigt öm (jag är dressyrhäst och JA jag är känslig, sade Aramis) :o(

Jag, som hade planerat longering idag och vila för ryggen, fick lägga om planeringen och istället promenixa lite med gossen. Det blev dock inte så mycket av den promenaden eftersom Herr Grå var för pigg :o)

Hoppas att han ser bättre ut imorgon!

Goder afton!

 

Ja jag måste fortsätta ösa beröm över Childericsadeln! Jag är i himlen och alla ryttare där ute som inte hittat "sin" favoritsadel ombedes att testa Chlideric :o)

Då undrar förstås alla vad som är så speciellt med Childericsadlarna? (Alla som inte äger en, vill säga). För det första vill jag verkligen påpeka ryttarens sits - den blir helt outstanding i en Childeric. Man liksom bara "hälls" på plats rakt ner i sadeln. Sedan sitter man där! Hästen (eller jag ska givetvis säga Aramis för det är ju inte alls säkert att precis ALLA hästar stortrivs i en Childeric), å sin sida, känns otroligt lösgjord i ryggen med en riktigt härlig mekanik både fram och bak. Den extremt bogfria sadeln gör att ingenting känns som att det klämmer åt och ryggen ges otroligt utrymme i den handsbreda kanalen.

Lädermässigt är sadlarna kända för att vara av det något känsligare slaget. Det har dock inte att göra med att sadlarna är utrustade med något B-läder; nej det är faktiskt precis tvärtom - sadlarna är nämligen klädda med de mest exklusiva lädersorter och ju exklusivare läder - desto känsligare läder.

Childericsadlar har permanentpaneler istället för sedvanlig ullstoppning. Någon sade till mig att en dag kanske den som stoppar ullen är på humör si och stoppar därför så. Nästa dag är man på humör så och stoppar si. En permanentstoppad panel (som till exempel latex) formar sig efter hästens rygg precis som en tempurmadrass, men återgår till ursprungsläget då den inte används. Till skillnad från ullsadlar som (om man är sned eller har en sned häst) kan forma sig snett om det vill sig illa.

Aramis gick kanon idag igen och när dagens ridhuspass var avklarat red jag och Ida ut och lät hästarna sträcka lite på sig på gräsvägen runt åkern :o) Det var bra tryck i båda! Skrittade sedan av två glada gossar. Härlig stalldag helt enkelt!

Rigoletto är kissnödig :o)
 

Tecken på ett lyckat ridpass:
 

Jag befinner mig i stallet många timmar i veckan och jag verkligen njuter av varje sekund jag får vara nära mina fina hästar. Varje dag står jag länge, länge och bara myser med dem. För mig är det en självklar stund! Men inte för alla. Jag ser faktiskt oerhört sällan vuxna människor bara stå rakt upp och ner och faktiskt kela med sina hästar. Så klart kanske inte alla hästar uppskattar det, men har jag lyckats få till och med Aramis att bli kelen så kan man nog konvertera de flesta hästar. För mig är det jätteviktigt att känna att man blir ett med hästen även på marken - jag är övertygad om att detta hjälper till  att även förbättra relationen på hästen. Men de flesta verkar se hästen som ett rent arbetsverktyg och hastar för det mesta igenom rykt och sadling för att sedan ge sig av ut på ridtur. Det är oerhört sällan som jag ser en vuxen människa verkligen stå och klappa om sin häst. Är jag ensam? Hur resonerar du? Hurdan är du?

 

Idag har jag haft en alltigenom trevlig och härlig dag! Efter sedvanlig morgonpromenix och förplägnad bar det av till stallet där min min elev väntade. En mycket lyckad träning med ett mycket trevligt ekipage förflöt och därefter for jag iväg på en del ärenden. Jag hade inte hjärta att plocka in hästarna från den största gräshagen; de stod och myste sida vid sida i vårsolen och såg ut att må så gott   

Efter ärenden susade jag och vovven hem där uppsatsen snällt satt och väntade inne i datorn :o) Nu stundar te och vovvepromenad igen, därefter uppsatsarbete och därefter en god natts sömn!

Mycket mer än så var det inte :o)

 

Så har det blivit dags att presentera Aramis och min blivande sadel! Sadeln med stort S! Sadeln som ska ta oss hela vägen till Grand Prix :o) Hihi, skämt å sido. Det känns både fantastiskt skönt men också otroligt befriande att äntligen kunna lägga denna snart farsliknande historia åt sidan.

Idag stod alltså träning för J på agendan. Jag hade redan förberett med att lägga ut sadlar i ridhuset - dagens träning skulle ju mest gå ut på att testa sadlar och därmed komma fram till den mest ultimata av dem alla. Började med att skritta fram i DAC. Aramis kändes väldigt trevlig (red dock utomhus och han var rätt så "på"). Travade lite mot slutet och exakt samma känsla som igår kom direkt, dvs: ökad trav! Red in i ridhuset och bort till kära J. Vi började med att studera sadeln på ryggen, utan ryttare. Därefter uppvärmning och allmän kritisk granskning. Lade därefter på DI och J tyckte genast att denna låg mycket bättre på Aramis. Att den ligger tre fingrar från manken var ingenting överhuvudtaget att oroa sig för. Jag hoppade upp i sadeln och log med hela ansiktet. Det räcker alltså att jag sätter mig i sadeln så bara känns allt så otroligt rätt. Började trava och Aramis rörde sig riktigt trevligt.

Efter ett varv hoppade jag av och ordinerade upp J i sadeln! Han blev genast stormförtjust i sadeln han med, haha. Så red han Aramis i 20 minuter! Sååååå trevligt det såg ut!!! Jag bara stod och log i mitten av ridhuset. J rundade av med att göra seriebyten :-P Det är nämligen hög tid för det nu! Flera diagonaler med byten i både vart tredje och vart fjärde :o) Ja J tyckte sadeln var så otroligt härlig (och Aramis så trevlig) att han nästan inte ville hoppa av, haha. Sist men inte minst slängde vi på Equipen och det var rena rama "godnatt". J skrittade ett halvt varv och hoppade sedan av. Det var inte ens lönt att testa mer - Aramis blev spänd och det kändes bara allmänt nej. På med DI igen och så matte upp på ryggen. Ååååhhh - jag ville inte sluta rida :o) Efter ett par byten lade jag ner en nöjd och glad gosse och skrittade av för hand.

Oj så otroligt skönt och härligt det här känns! Nästan lite overkligt :o) Nej nu MÅSTE jag koka mig en stor kopp te och bara njuta av att äntligen ha hittat rätt! TACK alla ni oerhört härliga läsare som hjälpt, peppat, stöttat och kommit med kloka förslag och tips! Utan er draghjälp hade dn här resan varit mycket jobbigare! 

    

Förlåt för utebliven rapport igår :o( Men här kommer en istället :o)

Igår stod uteritt på schemat! Det var härligt väder, om än lite kallt i de friska vårvindarna. Dagen till ära fick Aramis sitt fina ylleländtäcke (som vi vann utanför Ystad förra hösten) på ryggen. Tyvärr matchade inte de marinblåa lindorna *asg* :o) På ryggen blev han också prydd med en fin Chlideric DAC. Jag gillade verkligen hur den lade sig på Aramis rygg. Även om DI:n lade sig snäppet bättre (den bara sögs på plats) så fanns det lite bättre plats för manken i DAC:en (som även någon läsare mycket riktigt påpekade :o). Vi gav oss ut i blåsten och styrde bort mot banvallen. Skrittade i form på grusvägarna och han kändes SÅ fin! Lika härligt positiv och mjuk som igår. Härliga känsla!

När vi nådde banvallen blev det trav - och vilken trav :-o Han flög fram över ägorna! Jag vet inte vad det är för magisk med Childericsadlarna men något är det! Om hästen har x antal meter ökad trav i benen så är jag rädd att de metrarna minskat efter gårdagens uteritt. Det GICK inte att hålla igen Aramis. Det var precis som; TACK - nu kan jag äntligen röra mina framben som jag vill! Han var strålande fin i formen och jag önskar verkligen att vi hade haft någon som filmade oss; gårdagens pass hade jag mer än gärna bjudit er på :o)

Vi svängde av mot kyrkan och där blev det lite galopp på grusvägarna. Sedan fick Aramis skritta på asfalt hela vägen hem. Det var en riktigt härlig runda! Och jag kan bara konstatera att jag är mer än nöjd med mina upplevelser av Childericsadlarna, so far!

I eftermiddag stundar träning för J och jag hade tänkt ägna detta pass åt ren och skär sadeltest. Nu är det så att jag har tre fina och för Aramis mycket passande sadlar hemma - nu ska dessa testas en sista gång! Så ikväll go vänner; ikväll smäller det! Då kommer den ultimata sadeln att avslöjas :o) Den som klarade alla tester och blev den slutliga vinnaren i den hårda kampen om Aramis blivande GP-sadel, haha!

Håll utkik!

 

Jag befinner mig fortfarande i något slags lyckorus efter gårdagens helt otroligt underbara ridpass. Min fantastiskt fina Grå gosse var som EN DRÖM i dagens nya sadel; nämligen en Chlideric DI. Det var magiska minuter uppe i sadeln - och efter bara ynka tjugo minuter skrittade jag av; Aramis kändes nämligen så fin så jag ville inte nöta. Om detta nu har med sadeln att göra eller om han bara var allmänt fin, det får jag ta reda på ögona böj. Men ett är i alla fall säkert; skönare sadel har jag ALDRIG någonsin suttit i :o) Den placerade mig exakt i rätt position och jag hade så mycket häst framför mig. Aramis var så härligt lugn, positiv, rörlig och till och med frustade redan i början av passet!!! Har väl aldrig hänt. Det ENDA lilla (!) bekymret var att den hamnade liiiite nära manken; ska luska vidare på detta. Träning imorgon och då får kära tränaren komma med sina kloka synpunkter! Rapport kommer ikväll igen :o)