Idag var det faktiskt dags att kravla sig upp i sadeln igen. Aramis har nu tagit det lugnt länge och väl - nu är det sannerligen dags att spotta igång formen; tävlingssäsongen är ju i full gång! Startade dagens pass med att skritta igång över stubben, helt strålande fint skrittunderlag. Skrittade sedan ner till sjöarna och fortsatte bort till fårhagarna där jag mötte upp min käre hälft som var ute och spankulerade i den vackra naturen med vår fina vovve. Vi slog följe en bit och snart var vi hemma i stallet igen. Aramis kändes löjligt fin sista biten hem, fick faktiskt god koll på högersidan och jag lyckades få connection mellan högerdrivning och höger mun :o) Ha ha - om nu någon förstår vad jag menar :o) Avslutade passet med att rida lite markarbete utanför stallet. Hade egentligen tänkt mig att rida på stubbåkern men här var det allt för djupt för min smak, red därför över till gräset och arbetade på här i tio minuter. Aramis kändes riktigt trevlig, han var dock ganska stel i sidorna (har ju inte blivit mindre stel av att vila i några dagar), men han jobbade på lika positivt som alltid. Hade faktiskt filmare med mig och när teknikens under är på min sida lovar jag att ladda upp dagens skörd! Tills dess - hasta la vista :o)

  

Idag var det min tur att ha jouren och snälla C - lika hjälpsam som alltid - förbarmade sig över morgonpasset - oändligt tacksam är jag! A tog hand om insläpp (eftersom hon hade hand om lilla stallet) och själv tog jag hand om kvällsrundan, samtidigt som jag passade på att städa sadelkammare och toalett (sopa plus skura golv). Det blev naturligtvis också mockning, matsättning, köra in ny halm (nej inte in från åkern, fniss). Medan jag pysslade och fejade stod Aramis i gången med sin ryggvärmare och studerade mig med sur blick :o) När jag var färdig med mina sysslor var det dags att ta sig an Aramis. Jag hade egentligen tänkt att rida idag, men bestämde mig i sista sekund för att longera istället. Tänkte att det är bra för Aramis ryggmuskler att vila ytterligare en dag. Gjorde honom fin och ledde sedan ut honom till utebanan. Det var en strålande vacker kväll och min nya mobilkamera fick visa vad den gick för :o) Inte illa va?

  

Allt gick så bra till en början, Aramis lunkade på i lugn och sansad trav. Jag njöt över att se hur han sökte sig framåt nedåt och verkligen sträckte ut sin rygg. Lång som en följetong blev han :o) Men, säg den lycka som varar för evigt! Ute på vägen passerade nämligen ett vackert ekipage bestående av en häst och en vagn och en kusk. Och PANG!!! Så var min häst som förbytt. Han bokstavligt talat skenade runt så att jordkokorna sprätte runt halva bygden, han slog bakut, han levde rövare och ju mer jag försökte hala in honom desto snabbare gick det...   Till slut fick jag ner honom i någorlunda styrfart och jag kunde ta oss tillbaka till stallet, Aramis placerad en meter ovanför mark, svansen rakt upp och flåsande som en blåsbälg. Ledde sedan honom lugn under kontrollerade former. Jag har sagt det förr - jag säger det igen; jag älskar när det är tryck under hovarna! Jag har tusen gånger hellre en häst som där är fart och fläkt i än en "såskopp". När vi vill ha dressyrhästar med tryck, med elektricitet (som ska ha lätt för högre samling som tramp etc) - då får man också automatiskt de lite mer hetlevrade individerna som tänder till för minsta lilla :o) Idag fick jag bland annat se lite av (om man nu ska kalla det baksidan) av det som annars är framsidan :o)
 
Sussa sött,
     

Inte för att jag tillbringat hela dagen i stallet, inte alls på långa vägar, det handlar mer om att jag varit hemma hos mina föräldrar, hämtat en häst (keramikvariant) och sedan åkt iväg med denna för att leverera den till några människor som skulle ge bort den som 50-årspresent! Det är fantastiskt roligt och ärofyllt att bli uppringd av en vilt främmande människa som undrar om det går bra att beställa en skulptur av mig eftersom deras gode vän/familijemedlem/kollega/vad det nu må vara/ fyller år (ofta jämnt) och det de önskat sig är en häst av mig :o) Man blir alltid lika glad och smickrad! När hästen var levererad åkte jag hem och blev serverad en riktigt härlig lunch med nybakat! Därefter styrde jag kosan ner mot Lund igen där Aramis väntade på matte! Rigoletto hade redan haft besök av plastmatte, så han fick bara en eller två pussar på mulen :o) Efter att ha mockat, satt mat och donat gjorde jag i ordning Aramis, trotsade massörens inrådan och tog en promenad med Aramis istället. På ryggen fick han ha sin back-on-trackryggvärmare och mitt mål med dagen var att få honom lugn och sansad. Kan vara skönt att jobba utan att ha något alls på ryggen - inte ens en longergjord. Det gick mindre bra med dagens projekt, ridhuset har nämligen fått påhälsning av X antal superstora halmbalar och Aramis kunde inte nog titta storögt på dessa jättelika monster som lurpassade :o) Efter stallbesök for jag ut i skog och mark och jobbade med Majsan, sedan hem och kokade soppa och lagade plättar! Ett alldeles strålande bra sätt att avsluta en härlig lördag på! Nattinatt!

Mitt, något överhopade, skåp:

  

Stallet:
     

Efter att ha jobbat hemma med olika projekt begav jag mig till ett köpcentrum för att äntligen få min nya telefon :o) Jag har inte öppnat förpackningen än utan sparar det till lite senare! Nu kommer det bli ENORM uppdatering på bildsidan - och filmsidan likaså. Den här mobilen är nämligen utrustad med en bra kamera och film i HD-kvalitet! Då kan jag slänga över mobilen till vem som helst när jag sitter till häst och be dem fånga några sekvenser - en blogg blir ju så mycket roligare att läsa med filmer och foton (och då inte samma gamla foton som jag maler om, och om igen, hi hi). Stallbesöket idag bestod av longering i rund och djup form - och det skötte Aramis alldeles strålande! Han är alltid lite lam i kroppen dagen efter han har fått massage och TNS, därför fick han själv avgöra hur mycket han orkade och ville. Aramis är ju knappast någon häst man måste banka på och av denna anledning får man lyssna väldigt noga på honom när han självmant väljer ett lägre tempo!

Idag går alla mina tankar till kära Natalja och Latin - de genomgår just nu den mörka sidan av hästägarskapet; nämligen den sidan som innebär att man äger en häst som inte är helt frisk och kry! Kramar till dig!!!

Idag blir det ingen bild och ingen filmsnutt - det blir istället en låt som gått på repeat här hemma nu ett tag. Ha en skön fredag!

  

Jaha, då var det dags för Aramis att åter genomgå en massagestund med EC. E hann inte känna igenom Aramis mer än några sekunder innan hon kunde konstatera att Aramis kändes oerhört mycket bättre än förra gången! Så mycket mjukare i sin muskulatur, hela hästen ingav ett mycket lugnare intryck och var inte alls så "öm" i sin kropp. Ryggen - som förra gången var mest spänd, var förstås fortfarande spänd - men mycket bättre. Man blir ju så glad :o) Men! Aramis är fortafrande för spänd i sin rygg (han har en hög muskeltonus) och är väldigt stum i sin muskulatur. Efter TNS-behandling var han ljusår mjukare och målet är naturligtvis att få honom dit utan att behöva genom TNS. Nu ska Aramis ta det lugnt i fyra dagar och därefter får jag rida någorlunda "normalt" igen. Ska nu hålla mycket god koll på ryggmuskulaturen - hur den utvecklas de närmsta veckorna. Kanske, kanske behöver E komma ytterligare en gång. För att göra Aramis rygg gott jag att fortsätta med att massera den med arnikagel, massera med gummiskrapa och låta honom stå med back-on-track före ridpassen. E hade ett förslag och det var att införskaffa ett back on track-täcke som Aramis kan stå med på nätterna. Hon hade själv en häst som varit väldigt spänd i sin ryggmuskulatur och sedan de börjat använda BoT-täcke, nattetid, på den hästen har det blivit en enorm skillnad!

När massagen var klar promenerade jag med Aramis i ridhuset. Därefter fick han komma in i boxen och mumsa lunch :o) Imorgon - longeringsdags; rund och fin! Nu: nattinatt :o)

  
   Härlig bakbensaktivitet :o)

Inte jag utan min fina grå springare. Idag var det lite jobbigt att ta i tyckte Aramis. Även om han alltid är oerhört beskedlig och arbetsvillig så kände jag att det tog emot lite. Dessutom ville han helst av allt mest strecha ryggen i en djup form - därför satte jag inte större press på honom, han fick gå i sin rundade form och jobba på. Red cirka 25 minuter och efter detta märkte man att han var betydligt mjukare i kroppen. Imorgon massage nummer två :o) Sussa sött!
     

...riktigt än - men jag kan i alla fall konstatera att Aramis gått från att vara stel till att bli rörlig. Jag tror att han tycker det är en fröjd att äntligen röra sina bogblad utan att bli störd, det i sin tur gör ju att han får en helt annan frambensmekanik - och som den känsliga gosse han är, påverkar detta naturligtvis hela honom!

Kom upp till stallet vid 17-tiden idag, pussade på Rigoletto och gick sedan vidare till den grå mulen som också fick en puss :o) Ställde sedan Aramis i gången och placerade back-on-trackryggvärmaren över hans rygg och ländrygg. Borstade honom under tiden, lindade benen svarta med back-on-tracklindor, fixade mat och lät tiden gå lite så att han fick stå med skyddet så länge som möjigt. Ledde sedan ut honom, hoppade upp och skrittade ut Madde-rundan. Det blåste total storm och Herr Grå var piggelin! Väl hemma i stallet igen gick jag ut på gräsbanan för att skrittarbeta Aramis. Gick riktigt, riktigt bra! Hade ett mycket fint stöd i båda tyglar och han kändes otroligt fin och eftergiven. Regnet hängde i luften och därför skyndade vi in i ridhuset där jag fortsatte passet. Oj! Så fin han var idag! Joggade igång honom i trav och när han arbetade ordentligt med ryggen och välvde den korrekt satte jag lite mer tryck i traven och han dansade iväg med härlig gest. Galoppen kändes minst lika trevlig, varierade formen från rund till lite samling, han svarade fint och vid ett tillfälle råkade han översamla sig och satte sig i en halv piruett   Det är verkligen Aramis i ett nötskal - "är det så här du menar matte?", "om du vill kan jag lite till!"... :o) Jag skrattade, klappade om honom och fick ut honom från sitt piruettarbete. Avslutade passet med att galoppera över två cavaletti-kryssbommar. Huj vad det gick undan! Aramis sög tag i "hindren", slet upp huvudet, taxade in och kastade sig över som om det vore ett hinder på minst 150 :o) Ha ha! Avslutade i självbärig rund form medan jag satt och log däruppe i min fina Amerigo på min fina häst!
  

  

Jag vet ju om att det är en hel del hästfolk som läser min blogg och därför tänkte jag nu börja tipsa mina läsare om andra hästbloggar. Ibland ramlar man över en blogg som man fastnar för och kan det vara trevligt att dela med sig av sin nyfunna bloggsida! Första bloggen som jag tänker presentera är dressyrbloggen, författad av Karolina som är dressyrryttare och tränare! Inte nog med att hon skriver oerhört intressanta inlägg hon besitter en enorm kunskap vad beträffar den underbara sporten dressyr och hästens anatomi! Jag har hängt med "som åskådare" i en intressant diskussion kring hästens ryggaktivitet och passade på att ställa följande fråga till Karolina - Ni kan ju själva läsa hennes svar och bedöma hennes engagemang och hennes kunskap :o) Bloggen, som hetter "Dressyrbloggen", rätt och slätt, finner du här!
  
FRÅGA: GRATTIS till ett enormt bra inlägg - klokt svar och helt och hållet min filosofi. En fråga; du skriver "Givetvis måste du samtidigt vara uppmärksam att han använder sin rygg utan att spänna den" - nu undrar jag; hur känner man lättast att hästen aktiverar ryggen på rätt sätt utan att spänna den? Menar du spänna lika med släppa? Tack för en mycket bra blogg!

SVAR: Tack snälla vad roligt att du gillar bloggen! Jag kommer att förklara ganska grundligt för det här är ett stort kapitel. Att hästen är genomsläpplig i sin rygg är en förutsättning för att vi sedan skall kunna samla hästen. När ryggen är avspänd skall den bära ryttaren utan att "trycka bort ryggen" utan istället skall den vara som en bro från svansrot till nacke.

Att lösgöra ryggen gör vi i det lösgörande arbetet nr 2 på utbildningsskalan. Att känna att ryggen är avspänd krävs ganska mycket rutin, men man kan beskriva känslan som att den ska svikta mjukt upp och ned snarare än att stöta stumt.Ett kvitto på att hästen "släpper i ryggen" dvs spänner av i musklerna och stretchar ut dem är att den söker sig framåt nedåt på bettet. Begreppet -low-deep-round kan man tänka på och detta bör man kontrollera flera gånger under passet. Inte minst om man arbetar intensivt med samling.

Att vara low deep round är inte samma som att vara lång och långsam. Jag vill fokusera på just "rund" och att nosen kommer fram. Hästen skall fortfarande bära sig i balans och får absolut inte paddla iväg utan skall vänta på ryttarens takt. När hästen " är kvar" hos ryttaren med lång hals utan att springa iväg så har vi en häst som är eftergiven i sin rygg. För att komma till att få lösgöra ryggen handlar det otroligt mycket hur förbindelsen med handen är och hur hästen accepterar bettet/handen. Jag vill att nacken skall bli "som pudding" och hästen skall suga och trivas i stödet. Det gör den bara om du har en tillräckligt följsam hand som inte glappar eller aldrig någonsin tänker bakåt. 

Detta arbetet kräver mer av ryttaren än vi tror, balans och tajming en hand som kan ge efter och en komunikation med hästen där den känner att den vågar ge sig hän. Det är dock inte meningen att vi alltid ska rida runt hästarna i låg form. 
MEN vi ska närsomhelst kunna kontrollera att hästen söker sig framåt nedåt när vi vill det.

Själv vill jag börja passet så här, så snart hästen är lösgjord i sin rygg kan jag börja rakrikta och samla. Lösgjordheten är ett så stort kapitel och hela hemligheten för att få riktigt bra resultat med hästen, och inte minst träna hästen på ett sätt som är skonsamt för sin kropp. Man kan tänka själv om man skulle stå på alla fyra på golvet och bära omkring med någon på ryggen och samtidigt hela tiden spänna ryggen.... det blir inge bra. Man vill liksom hellre stretcha och dra ut musklerna och ha benen mer under kroppen för att kunna bära mer vikt.  

Lösgörande övningar är att rida stora böjda linjer, led gärna med innertygel inåt samtidigt som du driver hästen från inner skänkel till yttertygel, upprepa att klappa hästen med innertygel för att verkligen ge efter och visa den att belöningen är när den söker stödet i yttertygeln. Ändra tempot efter den takt du rider i, tänk att hästen bara ska följa och ändra energierna i kroppen. Tänk ALLTID FRAMÅT med handen.

Övergångar mellan trav och galopp på volten med eftergiven innersida är världens bästa övning. Tänk att att gångarterna ska gå i varandra och fokusera på takt, balans och avspänning samt suget i yttertygeln. Samla inte men galoppera bara ett par språng sen ner i arbetstrav.

Skänkelvikning på volten är en annan av mina favoriter, fokusera på avspänningen och LED BOGARNA inåt med svepande avspänd innerarm, innerskänkel verkar sidförande på innerbak och yttertygel håller halsen nästan rak och ger korta förhållningar. Tänk också på vägen.... och att lägga vikten dit du ska. börja detta i skritt.

När detta fungerar kan man med övergångar och halvhalter gå till samlande övningar såsom skolor, trav-halt, galopp-skritt. trav halt-ryggning, trav osv. kvicka reaktioner med avspänning och kvickhet som ledstjärna. Är det gågra frågetecken om ryggen är med eller inte är det bara att återigen se till att hästen söker sig framåt nedåt, ur den låga formen plockar du sedan upp hästen genom tempoväxlingar, övergångar och samlande övergångar.

Det viktiga är att variera, tempo, form och veta vilka övningar som är bra till vad. Arbeta alltid utifrån utbildningsskalan takt, lösgjordhet stöd- schwung-rakrikning-samling. :-)

Hoppas jag fick med allt!!! Annars fråga igen om jag ska utveckla något med fler romaner!!!