Aramis fick vila igår och idag fick han skritta ut på turboskrittrunda - något som, tror jag, kvalar in på Aramis topp-tre-lista. När han var redo för ridtur begav vi oss iväg i hundranittio. Skrittade "Madderundan", drygade ut denna med några gräsvägar och avslutade sedan rundan med att rama in den långa grå på gräsbanan utanför stallet. Han kändes riktigt fin idag, inramningen var total och jag passade på att plocka upp honom ordentligt i formen :o) Jag hade honom härligt framför hjälperna och dessutom ett ärligt stöd på båda tyglar. I övrigt var det, som alltid, lika trevligt i stallet - mycket skratt och prat med alla trevliga stallvänner! Har ni förresten också trevliga stallkamrater eller står ni själva i ert stall; berätta gärna - det är så roligt att höra hur ni läsare har det :o) Efter tre timmar i stallet var det dags att bege sig ut på runda med Majsan och därefter hem till hemmets lugna vrå!
  

Dream of Heidelberg II - MyVideo

Pust och frust vilken låååång dag det här blev :-o Den började någon gång vid sextiden och inte förrän klockan var 20.00 steg jag innanför hemmets dörr - med andra ord; det är en tidsödande hobby man gått och skaffat sig ;o) Nåväl, kom till stallet runt 7-tiden och möttes av en som alltid lika morgonpigg Birgitta. Efter att ha avhandlats morgonens samtalsämnen under tiden som jag smorde träns och fixade, så var det dags att ta ut herr grå och göra honom till en vacker skönhet! Jag pysslade på i lugnan ro medan Birgitta var orolig å mina vägnar - orolig för att jag skulle komma för sent till tävlingsplatsen. Jag försäkrade henne om att hon kunde upphöra med detta - läget var helt under kontroll (trodde jag...). Kvart över nio står Aramis (efter lite utdragen lastsession) i transporten och vi kan äntligen bege oss mot Klippan. Vid fem över tio börjar jag fundera på om jag kört rätt - ringer därför tävlingsplatsen; nej jag hade kört fel och skulle vända. Jag dirigerades om och fick, efter att ha talat med en dam från sekretariatet, reda på hur jag skulle köra. Passar även snällt på att fråga om jag möjligen skulle kunna få en senare akutstarttid - det visade sig ju att min (annars rigorösa) planering gått åt fanders idag. Med x antal felkörningar fick jag inte heller MER gott om tid... Tävlingsplatsen skulle kontrollera det här med senarelagd start och jag körde vidare i den riktning de berättat att jag skulle. När jag så börjar närma mig orter som jag inte tycker jag borde närma mig ringer jag upp tävlingsplatsen igen. Precis innan detta hade jag fått ett sms som berättade att det inte skulle gå att senarelägga min start. Samma dam svarar och jag undrar verkligen om jag kan vara på rätt håll? Nej - nu skulle jag vända igen - köra tillbaka och ta av en annan väg. Himmel och pannkaka - hade man meddelat mig fel väg? Fick tala med en kunnig dam från sekretariatet, som ursäktade deras miss, hon var mycket trevlig och förklarade rätt väg - meddelade också att man nu skulle ordna så att jag fick sista start i klassen :o) Skönt - nu kunde jag andas ut! En kvart senare rullade jag in på tävlingsplatsen och möttes av trevlig parkeringspersonal.

  
Efter att ha startanmält och kollat "in" tävlingsplatsen (som var oerhört trevlig måste jag säga! Vackert belägen, mycket fin cafeteria med utsökt mat, trevlig personal på hela tävlingsplatsen och mycket välarrangerat: jag ger den fem stjärnor av fem möjliga!) så träffade jag på urtrevliga och alltid lika glada K (som äger Rigolettos helbror!!!). Vi pratades vid en stund och sedan fick jag superhästskötarhjälp av henne när jag skulle lasta ur, fixa transportskydd och annat - TACK! Guld värt! När klockan var 11.20 satt jag till häst och hade nu en hel timme till start. Skönt - då visste jag att Aramis fick lång tid på sig att varva ner (han var nämligen väldigt tittig och nervig idag). Gapade och skrek, tittade på konstiga maskiner, blev rädd för kor - ja han var verkligen på hugget! Skrittade fram länge och väl runt om på grusvägar och vid anläggningen. Red lite på framridningen, skrittade lite till, red lite på uteklassens bana (som nu var öppen för framridning), han var oerhört ofokuserad. Ja, först vid fem över tolv (skulle starta tjugo över) så började jag få lite koll på honom. Han travade mest runt spänd som en fjäder, blev stark, höjde upp nacken och sänkte ryggen. Åtskilliga var de  halter och genomflexningar jag idogt arbetade med för att få honom fokuserad på mig och vårt arbete istället för att vara 100 % uppmärksam på allt runtomkring. Men, som sagt, runt tio över tolv lossnade han. Mitt namn ropades kort därefter upp och jag kunde med nöd och näppe ta mig in på tävlingsbanan, även här skyggade han och folk fick hålla sig undan för att inte riskera att bli påhoppade. Väl inne på banan började nästa moment - att försöka, på någon minut, "ta in den nya miljön"; nämligen ridhuset. En sarg runt hela banan fick Aramis att bli spänd som en fjäder, ett plexiglas i sargen där åskådare kunde titta på ritten fick honom att se rött, och en spegel på långsidan fick honom att höja upp nacken och släppa allt annat... Puh - det här kändes inte alltför lysande. Så blåste domaren och jag fattade galopp. Första halvan av programmet var han spänd, försökte så gott jag kunde arbeta igenom men det var inte lätt :-S Han blev ganska stark - men gjorde inga generalmissar direkt. Vissa moment blev hur som helst klart störda av hans spändhet och det säger ju sig självt... Galoppdelen kändes riktigt fin och här började Aramis slappna av. Det kändes härligt att äntligen få visa sin häst! När vi var klara red jag ut (kom knappt ut för att Aramis blev livrädd för ett hinder som stod i entrén) och skrittade av. En traktor harvade banan och jag passade på att ta av mig kavajen och hänga sadeln i sadelkammaren. Skulle precis börja leda Aramis när jag hör någon ropa något i "fjärran". "Är du Liv?", tyckte jag det lät som. Inte kunde väl jag...? Jag gick iväg mot människorna som pratade om mig och blev snabbt som attan inkastad på prisutdelning. Innan jag visste ordet av stod jag med ett pris i handen :o) På 67 % blev vi femma, trots dagens spända häst! Oj så roligt :o) Vad hade vi fått om han inte varit så spänd? Det här var min första placering på regional LA med Aramis - det känns riktigt kul! Jag hade naturligtvis önskat lite mer fokus från den grå gossen - men även om han kändes nervig så förblir han ändå ridbar och gör allt han ska - sedan vet jag att han kan göra saker och ting hundra gånger bättre om han bara slappnar av :o) Återkommer med resultatlista och dylikt under morgondagen :o) Sussa sött!
  

Imorgon bitti bär det av mot Klippan och tävling! Ska bli superroligt! Hoppas att matte (läs: jag) sköter sig och inte blir som en spänd fiol inne på banan och slutar rida (läs: åker runt och ser vacker ut). Jag rapporterar naturligtvis så fort jag är hemma igen, men det lär ta sin lilla tid - ni som varit med på dressyrtävlingar vet vad jag talar om :o) Lastar vid kvart över åtta tänkte jag - därför är det nu hög tid för undertecknad att krypa ner i sänghalmen. Aramis kändes helt okej idag, i synnerhet galoppen var som en dröm. Travarbetet var något spänt; kan kanske bero på att vi red ut och passerade allsköns märkliga rör och grävmaskiner (Birgitta: jag red till banvallen, tacka gud för att inte maskinerna var igång...). Håll tummarna för oss imorgon! Sussa sött :o)
  

Dagens ridhuspass var väl egentligen inget särskilt att wowa sig över, Aramis gick varken särskilt bra eller särskilt dåligt. Jobbade inte så fasligt länge eller för den delen "hårt", blev mycket skritt följt av lite lägre form i galoppen och något högre tempo. Samlad trav ett par varv och sedan galopp igen. Aramis kändes lite trött i kroppen och matte likaså :o) Imorgon blir det tävlingsförberedelser! På gensyn!

Började gårdagens pass med att skritta ut den numera sedvanliga fågeldamms-kombinerade-fårrundan. Aramis var spänd som en fjäder och såg spöken, tomtar och troll i alla vrår. En åkgräsklippare som hamnat i någons trädgård, ett knarrande träd, fåglar i vassen, misstänksamma traktorspår i gräset, en man i en trädgård, två ungdomar på väg in under en bil och andra högst suspekta saker spetsade till vår väg riktigt mycket :o) Jag har sagt det förr och jag säger det igen; jag älskar när där är tryck under hovarna!

Utökade rundan med ett par gräsvägar de luxe och var hemma i stallet igen cirka 30 minuter senare. Rundade av ute på gräset och fick jobba igenom högersidan lite. Aramis gick inte fram för högerskänkeln när jag begärde en förbindelse mellan bak och fram, fick mana på honom lite extra här och när han förstod vad jag menade; då blev det sannerligen mekanik i gossen! Travade runt några varv till och lade sedan ner honom. Hoppade därefter av och ledde honom runt ägorna. Hemma i stallet väntade sedan mat och pyssel. På gensyn gott folk!
  

Träningarnas träning är avverkad och jag sitter här halvt mörbultat   Och det är inte för att det på något sätt gick dåligt - det är egentligen bara på grund av att vi har, ytterligare, höjt ribban! Som J sade "nu är det slut på lekstugeridning". Det roliga med att träna för J (förutom att han får fram så SJUKT mycket hos alla hästar) är att han har så sanslöst roliga uttryck att jag mest sitter och skrattar hela tiden   Att vår humor, tillsammans, sedan hör till årtusendets mest märkliga och galna gör ju knappast saken bättre :o)

     

Idag har jag varit på ett HVB-hem och intervjuat personal, direkt efter det susade jag iväg till stallet och klockan 18.25 satt jag till häst.  Skrittade ut Aramis en härlig runda på 20 minuter och red sedan in i ridhuset där J satt och väntade. Efter att ha skrittat några varv på volten började vi direkt med galopparbetet. Nu är det operation galopparbete som gäller en tid framöver (en månad för att vara exakt) :o) Fick börja med att värma Aramis på volt och fyrkantspår, när han kommit igång i kroppen startade allvaret   Idag låg fokus på att få min kära häst rak! För att komma åt detta på bästa sätt fick vi galoppera i förvänd galopp på fyrkantspåret - och här blir han lätt böjd som en makaron :o) I vänstervarvet, galopperandes i höger galopp, skjuter han in bogen mot mitten medan bakdelen förflyttar sig ut mot spåret. Alltså som en makaron! Det gillas icke! För att jobba med denna snedhet får jag göra flera saker:

- hålla trampet ordentligt i höger stigbygel
- hålla vänster skänkel långt fram för att inverka på bogen så att Aramis flyttar sig "upp emot väggen"
- vara sanslöst noggrann med att inte hålla vänsterskänkeln för lång bak, kontentan av detta blir nämligen bara att Aramis flyttar bakdelen längre och längre ut på spåret och blir mer och mer böjd i kroppen.

När jag känner att Aramis inte svarar korrekt ska jag lägga en tiometersvolt (på volten var nämligen spårningen korrekt i förvänd) i den förvända galoppen, hitta ställning och böjning, bibehålla detta och sedan fortsätta med samma känsla på fyrkantspåret. För att checka av hur arbetet fortskred red jag då och då upp på medellinjen, rakt mot spegeln, för att kontrollera hur Aramis placerade sina ben. Benen, ska ju placeras i exakt samma spår - jag ska alltså bara se "två" ben inte fyra :o) När vi galopparbetat i cirka 40 minuter var jag och Aramis riktigt góa och glada. En skrittpaus och sedan var det dags att börja arbeta i trav! J sade så här: nu ska vi ta tag i traven, sedan ska vi arbeta med galoppombyten och avslutningsvis ska vi trampa  (men nu blev det inte så eftersom J var väldigt nöjd efter travarbetet) :o)


Travarbetet fortsatte i samma tänksom galopparbetet; det vill säga att få Aramis rak - men med bibehållen ställning i nacken. Detta arbetade vi på genom att rida fyrkanten runt där Aramis skulle gå spikrakt på spåret men ha en ställning i nacken! Här var det oerhört viktigt för mig att inte böja Aramis för någon öppna ville vi inte ha - vi ville ha trav på rakt spår med enbart ställning! Här fick vi jobba på ordentligt och när Aramis inte svarade korrekt gick vi in på en liten volt och hittade ställningen här istället. Spegeln hjälpte mig att hålla koll på att alla fyra ben gick i "två" linjer och att ställningen i nacken inte blev en böjning. Plötsligt lossade Aramis och började arbeta med ryggen. Tidigare hade han släppt denna, höjt nacken och arbetat i en icke korrekt form. När jag hade honom så rätt i form och inramning travade jag på volten - nu fick jag trycka i lite trav i honom. Aramis började bli trött (läs avslappnad) och min drivning kunde nu generera en trav med knäaktion, schwung och elasticitet - inte bara sedvanligt "bensprätt". Efter några varvs varierad trav (lite tryck - mycket tryck om vartannat) lade jag ner Aramis och skrittade av. Vi var båda väldigt möra efter dagens mycket nyttiga pass. Aramis fick gå rakt in i spolspiltan och duscha, därefter torkade jag honom med handduk, strechade ryggen, lade på fleecetäcke och lät honom komma in och mumsa kvällsmat. Jag kan nästan sätta en hundring på att han nannar gott i natt :o) Matte likaså!



  

... för min planerade stalldag igår :o( På väg till stallet hamnar jag i enorma köer vilket försenar min ankomst en hel timme. Eftersom kvällen var planerad på annat håll kunde jag inte heller rucka på tidsschemat, därför fick det bli pyssel och matsättning - jag som verkligen hade sett fram emot ett ridpass  När jag sedan var på väg hem hade en NY trafikolycka inträffat och åter hamnade jag i köer - hur KÖR folk egentligen   Idag däremot; idag är det träning :o) Och inga trafikolyckor kan stoppa min färd mot stallet! Bäst att åka dit tre timmar innan träningsstart för att verkligen vara på den säkra sidan, ha ha :o) Jag återkommer naturligtvis med smarta träningstips för alla intresserade ikväll! Håll utkik! Ha en strålande härlig tisdag :o)