Kom upp till stallet rätt sent idag, klockan hade nog hunnit bli strax efter 17. Efter matsättning och mockning skulle jag spola Aramis ben. Och vad möter mig om inte en brunn som vägrar ta emot en droppe vatten till :-S Det var bara att kavla upp ärmarna och börja rensa avloppet. Ja men trevligare saker kan man väl komma på en lördagkväll :) Jag tänkte på kontrasternas kontrast - här kryper jag omkring med dynga upp till armvecken klockan 19.00 en lördag medan andra precis inmundigat den nylagade oxfilén och smuttat på det spanska vinet... Behöver jag tillägga att det luktade apa? För att inte säga dubbelapa. Efter dynggörat så pussade jag Aramis godnatt och for iväg och tränade med vovvisen.

Som en del vet så är jag i färd med att göra en hemsida. En hästhemsida naturligtvis :) Eftersom jag har arbetat som frilansjournalist för ett par hästtidningar här i vårt land så har det medfört att man fått en hel del idéer och tankar - hur man själv skulle vilja utforma sin hemsida/tidning - vad den skulle innehålla, tips på artiklar och MASSA annat kul för oss hästfolk. Men det är ett jätteprojekt och tar sin tid. Hur som helst så har jag börjat kontakta företag som jag på något vill ha med på min hemsida. Och ett av de första i raden var Mias Rs (ni vet skaparen bakom alla underbara ylletäcken, ylleschabrak, fleecelindor m m m). Denna kontakt har sedermera kommit att bli mer än bara relaterat till min hemsida - jag har nämligen börjat fotografera Mias produkter - och har dessutom fått ansvar för uppdateringen av hemsidan. Ett jobb som är JÄTTEKUL! På www.miasrs.se kan ni snart se både Aramis och Rigoletto posera i allsköns Mias Rs-produkter :) Min egen hemsida ligger just nu lite på "is" men var så säkra - jag återkommer :)

Har haft uppe min räddare i nöden vad beträffar muskel- (och för all del andra-) problem hos häst. Håkan hittade mycket på Aramis idag, så mycket så att han inte ska ha sadel på ryggen på två dagar. Anledningen till dessa (av mig ännu ej upptäckta problem, med tanke på att han vilat) är med nästan 100% säkerhet för att Aramis varit sövd. Han hade lyckats med en rejäl låsning i ryggen som inte var helt lätt att få loss, men till slut släppte den och därmed försvann också hans känslighet under magen (som jag märkt när jag spänt gjorden). Aramis var riktigt sur och hade verkligen ont på vissa punkter när Håkan "triggade" på en del ställen. Efter en timmes behandling stod dock Aramis och sov och han visade inte tillstymmelse till att ha ont - sköönt! Däremot får jag alltså inte rida på två dagar, för att vila ryggen från tyngdbelastning. På söndag får jag dessutom börja använda mitt Back on Trackryggtäcke! Så idag fick jag alltså agera publik i ridhuset. Sååå tråkigt när man varit inställd på ett roligt ridpass...

Det var mig en lång längtan till dagens ridpass! Det såg lite mörkt ut ett tag då jag insåg att det var hoppträning (och därmed upptaget) i ridhuset. Eftersom temperaturen låg runt nollan var jag rädd att utebanan skulle vara hård. Men jag tog en chansning - var ju så in i vassens sugen på att prova sadeln och bettet. Gjorde i ordning Aramis och ledde ut honom till ridbanan. På utebanan var det tyst och stilla, vi skrittade fram i skenet av strålkastarna och kunde konstatera att 80 % av ridbanan var helt klart farbar (riktigt fint underlag faktiskt). Inne ifrån ridhuset hördes stoj och galopperande ponnysar, då och då tränarens röst blandad med ljudet av bommar som föll i marken. Det var en fantastisk känsla att sitta i Passiersadeln igen *love*! Som att hitta hem skulle man kunna säga. Och bettet verkade lysande för Aramis. Han var inte alls tung och hängig som jag uppfattat med bettet med fasta ringar. Jag hade spö idag, mest för att kunna peta honom lite på vänster bakben så han kunde engagera det lite mer och få det in under kroppen istället för att placera det utanför kroppen. Kortade tyglarna och flyttade honom sidvärts, kändes riktigt fin. Petade med spöet på vänster bakben - fick omedelbar reaktion, samtidigt som jag höll emot på ytter. Han svarade superfint och vi började trava. Jag satt ner (kan inte göra annat i denna sköna sadel). Ramade in honom ordentligt på yttersidan och plötsligt kom jag på att min sist genom alla år varit fel. Jag vet egentligen inte vad som hände men jag såg alla tyska beridare framför mig - hur kloss de sitter i sadeln, hur de har placerat sina händer och hur otroligt bra det ser ut. Mitt på kvällen där i strålkastarskenet blev jag plötsligt en tysk beridare och jösses vad mycket bättre allting gick. Jag blev mycket mer följsam i min ridning, sitsen kändes ljusår bättre, handställningen dansade inte runt 2 dm ovanför manken utan var placerad bara någon centimeter ovanför manken istället, skänkeln låg intill hästen, överlivet något bakåtlutat. Och plötsligt så gick Aramis som en klocka. Han började arbeta med ryggen på ett sätt som jag aldrig tidigare känt, hans steg blev annorlunda... ja allt kändes annorlunda där ute i strålkastarljuset denna januarikväll. Jag red cirka 20 minuter men kunde lätt suttit 20 till, men man ska ju sluta när det går som bäst :) Dessutom är han inte riktigt i trim för längre pass än. Men dagens ridpasskänsla kommer jag leva på länge, länge! Imorgon är det ir-terapidags!

Idag blev det allmän mysdag och lädervård. Har köpt nytt bett idag (ett utan fasta ringar - alltså rörliga ringar och dessutom tredelat) - ska bli väldigt spännande att prova. Köpte också en stor säck morötter, såg så väldigt mumsiga ut, alldeles nytvättade och fina! Har också ringt och bokat tid hos kiropraktorn - till mig själv! Otroligt att man för en gångs skull ska se över sin egen kropp, vi ryttare som har en förmåga att alltid sätta hästen i första rummet. Jag har alltid dragits med en snedhet i min rygg, alla sadlar hamnar snett och jag viker mig i vänster sida. Efter att ha haft det så här i sisådär 15 år (!) så tycker jag minsann att det är dags att göra slag i saken och knäcka till ryggen (eller vad det nu är det gör :-S). På måndag är det dags för mitt besök. För övrigt ringde jag min ir-terapeut och passade på att boka in ett besök för Aramis också :) Han har nog sträckt sig i bukmuskulaturen då han ser väldigt sur ut när jag borstar honom på magen, han kan inte heller stå still när jag spänner gjorden - något som blir avsevärt bättre efter 10 minuters massage. Han är dessutom inte kollad efter narkosen (då man kastar en häst finns oerhört stor risk för skador, sträckningar och annat otrevligt) så det kan vara på sin plats att få honom genomgången nu när han ska igång igen. Har förresten hämtat sadeln idag! Det var ett tag sedan man såg den. Lämnade tydligen in den den 31/10 (!) så nu är det sannerligen dags att börja rida i lite äkta vara. Den kändes lite konstig undertill, får se hur det artar sig :-/ På återhörande go vänner!

Kom till stallet sent idag. Pojkvän och vovvis for iväg till skogen och gick långpromenad medan jag fixade i stallet. Med gårdagens fantastiska ridpass i åtanke stegade jag frimodigt in i ridhuset med Aramis i släptåg. Han hade sitt ljusgula schabrak, sin lammullsvojlock, goldenstripeländtäcke och ljusgula lindor. Synen som mötte mig i ridhuset var dock mindre spännande... Tre ponnysar, ett ekipage som tränade för tränare, ett ekipage som skrittade fram, ett ekipage som longerade och så slutligen jag och Aramis. Behöver jag nämna PRE:n, westernhästen och ytterligare ekipage som kom in i ridhuset tio minuter senare? Nåja, ponnysarna hade gått ut vid det laget så det blev ju plus minus noll :) Svingade mig upp i sadeln och skrittade fram. Kortade tyglarna efter en stund och fortsatte på samma skrittövning som igår - det vill säga att flytta framdelen och bakdelen i sidled. Små bakdelsvändningar och små diagonaler i skänkelvikning. Han hamnar lätt med bakdelen före så jag får vara observant på detta, leda framdelen bättre och hålla ett lite friskare tempo - han stannar gärna upp i förflyttningen vilket medför att tvärningen blir alldeles för skarp. Med lite styrfart är det lättare att hitta en "snällare" linje och därmed hålla rätt på bakdelen. Efter några sådana övningar började jag trava. Han var svår att ställa igenom i vänster sida idag och sadeln hamnade snett stup i kvarten. Fick jobba på med att få honom att ta i mer med vänster bak och inte skjuta ut högerbogen. Samtidigt som man skulle undvika kollision ex antal andra ekipage (en skenande ponny med matte som ramlade av, en hysteriskt levnadsglad dressyrhäst som levde ut vid longering et cetera). Slutligen fick jag igenom Aramis lite bättre i vänstersidan och jag kunde skritta av. Red cirka 15-20 minuter. Imorgon ska jag förresten hämta min älskade Passiersadel! På återhörande.

Idag har vi varit hos farbror veterinären med älskade vovvis för årlig vaccination. Efter avklarad procerdur (ja det är en smärre operation att få honom vaccinerad...) så var vi så nyfikna på vad han väger nu. Vågen (som måste ha varit både felinställd och manipulerad) visade fantastiska 44 kg... Behöver jag säga vem som ska börja banta?

Min kära stallkamrat, som äger en unghäst efter samma pappa som Aramis och dessutom lika gammal, var glad över att ha mig och Aramis tillbaka igen efter all vila och semester! Vi firade detta med att ge oss ut på en liten skrittrunda (var ute i cirka 45 minuter). En ganska laddad Aramis älgade iväg mot nya äventyr med matte på ryggen. Färden gick kanonbra trots att vi stötte på många ruskigt kusliga faror - till exempel två män i neongula ställ med tillhörande vovve (gömda bakom en stor hög av bråte), en konstig minitraktor som for fram med vindens hastighet, blåa plasttunnor som såg ut att kunna anfalla vilken sekund som helst. Ptja, ett litet axplock av gårdagens faror. Nåväl, Aramis fick i alla fall vara så god att arbeta på i form under i alla fall två tredjedelar av rundan. Han kändes otroligt mjuk och fin och jag kunde nästan inte vänta till morgondagens pass!

Idag (läs måndag) rustade vi oss för ett pass i ridhuset. Svarta Back on Tracklindor på frambenen, ljusgult schabrak, lammullsvojlock, Mias gråa ullskritttäcke med silverpasspoal fick utgöra dagens outfit. Själv hade jag svarta manchesterridbyxor på mig, grå piléjacka och vit/grå dunväst utanpå. Efter framskrittning så började jag arbeta honom i skritt. Fyrkantiga volter där jag passade på att flytta honom i en mindre bakdelsvändning i hörnen. På vissa raksträckor flyttade jag in bakdelen innanför spåret. Han kändes alltigenom ljuvlig. Sög fint på bettet, självbärig och ytterst uppmärksam för hjälper. Skrittade på så här i 10 minuter och avslutade med 5 minuter travarbete som kändes precis lika fint. Flyttade honom korta diagonaler i skänkelvikning. Idag kändes han riktigt riktigt fin! Jag log hela ridpasset. Fick ett par Spillers hästgodisar som beröm under passet :) Nu har han dock lärt sig att så fort matte stoppar handen i fickan så är det nog en Spillers på väg så då stannar han och tittar bak på mig :)

På gensyn!