Imorgon ska jag fatta telefonen och ringa det omtalade samtalet till veterinären angående familjens kronjuveler. Jag har nog bestämt mig för att Regiondjursjukhuset i Helsingborg ska få den äran att avlägsna "juvelerna", men ska forska lite på det imorgon! Var lugnt i stallet idag. Fixade allt sedvanligt, red inte. Det får, som skrivits här tidigare, bli lite lugnt och stillsamnt nu en tid. På återhörande!

Idag var det kallt, ruggigt och rått ute! Varit på konstutställning hela dagen och kände mig inte särskilt pigg på att stanna så värst länge i stallet. Spolade ben, skurade vattenkopp, mockade, strödde in halm i mängder :-D Bytte täcken, kelade, fixade mat, ställde höpåsar och for igen! Aramis får ta det lugnt ett tag och matte ska boka tid för kastration. Hade varit super om vi kunde få en tid ganska snart så kan Aramis vila och ta det lugnt över hela jul/nyår (i samband med läkning av sår et cetera). Lämpligt sätta igång honom igen någon gång framåt mitten av januari vill jag tro. Han är kusligt överbyggd bak nu :-S

... för operation valack! Det är med viss sorg men även viss glädje som jag skriver detta. Aramis är en helt underbar häst (både som hingst och valack) men jag kommer definitivt att kunna ha mer glädje av honom som valack. Och tänk vad mycket lättare allt kommer att bli! Bara faktumet att byta stall (inte för att det är aktuellt, men ändock) blir ju en aning lättare. Att rida i ridhuset utan att behöva ha ögon i nacken blir ju också rätt skönt. Att leda honom utan att behöva se upp för framben som kan komma farande, att leda honom i ridhuset utan att han stegrar... listan kan göras lång - MEN ingreppet är OÅTERKALLELIGT!

Vi tar dagen från början ;)

Lastade Aramis, gick faktiskt riktigt bra (trots nytt släp). Gick i princip rakt upp. Skönt! Åkte så iväg mot Viderups gods, var framme i senaste laget - men ingen annan hade anlänt så jag lastade ur Aramis, tog av benskydd och ledde in Aramis i ridhuset där jag satte på sadel. Var lite stökig... Två hästar tränade i ridhuset, nytt ställe för Aramis, hästar som gnäggade och vankade av och an i rasthagar runt ridhuset fick honom något okoncentrerad... När jag var klar med mina åtaganden gick vi in i ridhuset och jag ledde honom varm. Han ville "latja" lite när de andra hästarna kom förbi, men jag fick hålla honom kort. En sekunds okoncentration från min sida och det kan "smälla". Klockan var 13.20 när jag ringde Mattias och frågade var han var. Hoppla - han hade minsann glömt vår träff (satt och red Lingh på Flyinge). "Jag är alldeles strax klar". Ha ha. Det var bara att gå några varv till i ridhuset med Aramis. Fick försöka underhålla J-O så länge. Strax efter halv dök Mattias upp, jag tittade åt dörren där han klev in och vips så stod Aramis på två ben och fäktade med sina framlabbar ovanför mitt huvud :-/ Huu vad stor han blir när han reser sig så där! Mattias satt snart i sadeln och vi var en tyst trio som under närmre 40 minuter betraktade ekipaget. Aramis var spänd och kom inte till sin fördel egentligen någon gång under passet. Han gnäggade, slog bakut och var lite disträ. Mattias gjorde ett kanonjobb, han rider riktigt riktigt bra! Och vilken sits mannen har! När han var klar frågade J-O "vem ska börja". Mattias tog ton och berättade att han hade kastrerat Aramis. Det var på ett sätt skönt att höra ett så rakt svar. Han berättade att han kastrerar alla sina hingstar (förutom de som är riktigt, rikgtigt bra). Han har till exempel kastrerat Don Dorn... :-S Och han är i mina ögon riktigt fin. Ganska mycket finare än Aramis. Nåja. Vi stod där och småpratade om Aramis framtid, J-O tyckte väl egentligen fortfarande att det var ett ämne som har bruksprovet inom räckhåll (dock ej 2009), men som prestationshingst om något år. Men då måste jag lämna iväg Aramis till en proffsryttare (Mattias) som i så fall måste försöka kvala Aramis till finalen på Falsterbo i Breeders. Men hur pigg är jag på det? Jag vill ju tävla, ha skoj - ja som J-O uttryckte det "jag är en sporttjej" inte någon gedigen avelsmänniska - och det egentligen säger väl allt... jag vill ju ha hästen för tävling och träning - inte för att åka land och rike runt och visa upp min hingst för stoägare, avelsfolk och stuteri. Nej, nu är det bestämt (nu är det klippt så att säga :-D). I veckan ringer jag och bokar tid!

Idag fick jag vara med om hästvärldens mindre goda sidor; nämligen kraften dessa underbara djur besitter. Det hela började i ridhuset, mitt under mitt ridpass (behöver jag nämna att där var knökans fullt i ridhuset ((cirka 10 ekipage)). När det hade lugnat ner sig och jag under en skrittpaus började prata med en tjej som ledde en valack fick jag plötsligt en fullkomligt makalöst idiotisk idé ( ibland är man väl lite naiv). Aramis tittade storögt på valacken hon höll i och den tittade minst lika storögt på Aramis. Alla öron var riktade framåt och inom loppet av några sekunder stod de med mularna ihop och nosade på varandra. Tre sekunder senare skulle vi styra bort hästarna då hennes valack blir som förbytt. Han slår med frambenen, skriker i högan sky och inom loppet av min berömda nanosekund så har den där dumma hästen vänt sig om med baken mot Aramis (som förresten vid det här laget var vettskrämd och försökte fly). Valacken lade av en rejäl bakutspark som TACK OCH LOV inte träffade Aramis utan istället mig. Jag och Aramis försvann snabbt från platsen, men aj vad det värkte i mitt ben. Väl inne i stallet linkade jag in i boxen med min gråa snälla häst. I sadelkammaren studerade vi mitt ben, konstaterade blod på långkalsongerna... såg inte roligt ut. Men såret var inte alls farligt, det gör ondare än vad det ser ut. Puh, vilken cirkus!

Nåväl, ridpasset gick jättefint. Aramis var lite "tung" i handen i början av passet (kändes lite "kantig" de första minuterna). Red cirka 25 minuter. Beundrar verkligen hans sätt att hantera situationen i ridhuset när massvis med ponnyer flyger och far runt hans ben, han är så otroligt klok! Förblir 100% ridbar i dessa lägen vilket verkligen uppskattas!

Imorgon ska jag försöka komma ut och skritta en runda och på fredag bär det av till Mattias!

Godnatt från en skadeskjuten matte :-/

Är faktiskt redan lite nervös inför fredagens bravader :) Nu har jag dragit igång saker här! Jag ska köra Aramis till Hviderups gods och klockan 13.00 kommer J-O dit och Mattias ska rida Aramis. Tillsammans ska vi sedan diskutera kommande arrangemang (bruksprovet och Breeders). Ska verkligen bli jätteroligt! Ska också bli skoj se vad Mattias kan klämma fram ur Aramis (ska ta med filmkameran och lägga ut lite filmer här sedan tänkte jag).

Ir-terapeuten har varit på besök idag och det var välbehövligt vill jag lova! Aramis var jätteöm på alla ligament och muskelfästen runt patella på båda bak. Håkan förklarade det hela med att Aramis är överrörlig i sina knän (ännu ej färdigväxt och stabiliserad i ligament och senor). Sådant är väldigt vanligt hos den växande unghästen och naturligtvis inget farligt, men om man inte åtgärdar det så kommer hästen själv att göra vad den kan för att minimera smärtan (det vill säga korta ner steget etc), till slut kommer det säga stopp och hästen måste kanske ställas av en tid. Istället kommer Håkan ut och reder ut problemen på studs och imorgon kan vi rida på som vanligt igen :) Känns skönt ha rättat till detta!

Idag dök nya numret av HIPPSON MAGAZINE ner i min brevlåda. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför och hur? Jag har inte anmält mig som prenumerant?! För en tid sedan skrev jag ett par artiklar för HIPPSON och det är den enda anledning jag kan komma på till varför jag fick tidningen! Oerhört generöst och vänligt måste jag säga - nu väntar spännande läsning om ryttarprinsessor, sadelutprovning och kraftfoder :)

Idag har jag ringt och pratat med både J-O och Mattias, eventuellt ska vi alla träffas på fredag och diskutera Aramis och hans kommande framtid som hingst. Antingen kör vi stenhårt på bruksprovet 2009, alternativt har vi lite andra funderingar ;) Det är en kuslig och pirrig känsla; att ha en hingst som kanske är ett ämne för bruksprovet. Idag gjorde jag just ingenting med Aramis. Har gått tillbaka till min gamla filosofi; varannandagsridning! Skurade vattenhon, satte mat och tog av yttertäcket. Inte för många knop med andra ord ;) Ikväll ska jag ringa Mattias och vi ska boka fredag definitivt. Imorgon ska Aramis få en ir-terapibehandling. På återhörande gott folk!

Kom till stallet runt 17-tiden idag. Kusligt kallt och halt! Härligt komma in i ett varmt och skönt stall (nåja, allt är relativt, men förhållandevis varmt om man nu jämför med utomhustemperaturen). Ställde i ordning hö och kraftfoder, mockade, putsade fönster och sopade bort spindelväv i fönstret. Hade inte för avsikt att egentligen rida idag, men en kär stallkamrat fick mig på andra tankar. Ryktade, lindade ben i kycklinggula färger, på med schabrak och lammullvojlock, ylleländtäcke i golden-stripe-utförande, på med träns och hjälm och sedan ut i natten (nåväl, natt och natt - men det var i alla fall kolsvart). Ledde Aramis varligt på den glashala vägen mellan stallet och ridhuset, hörde hur hans bakben kasade från den ena sidan till den andra (hade inte broddat :-S). Väl inne i ridhuset kunde man äntligen slappna av - nu fick vi fäste under fossingarna. Aramis tittade stormförtjust åt den vackra svettfuxflickan som kom i släptåg efter oss. Jag mullrade på så gott jag kunde för att hålla honom på mattan. Han var snäll och foglig. Tog mig upp i sadeln och skrittade iväg. Numera vågar jag inte riktigt sitta och vissla på lång tygel med tankarna någon helt annan stans när vi skrittar fram, det bästa är att ha kontakt med munnen så att han inte busar till det när man minst anar det. Skrittade fram och kortade sedan upp tygeln för att börja arbeta honom. Så fort man kortar tygeln börjar alltid Aramis tugga så det skummar ur munnen och efter tio minuter ser han ut som om han ätit ett kilo mashmallows (eller något i den stilen) runt munnen. Han kändes fin idag. Flyttade honom i skänkelvikningar och gjorde antydan till bakdelsvändningar - gick riktigt bra. Han var laddad i början (piafferade en halv långsida). När jag så började trava så kändes han lite små"kantig" första långsidan. Hittade takt och tempo och plötsligt så bara hände det! Aramis trav kändes overklig och ovanlig (på ett braaa sätt). Han var lugn och stilla med munnen och hade ett fint stöd, kändes luftig och riktigt taktfast. Travade på några varv i trav och kände mig synnerligen nöjd med dagens pass. Jag bubblade av glädje! Aramis kändes inte ett dugg ojämn, utan istället helt annorlunda... Jag funderade länge och väl på dagens härliga men lite omvälvande ridpass och har kommit fram till ett och annat:
- Aramis växer - jag tror att han håller på att växa i sin kostym så att säga. I detta skede (då hans kropp ändrar sig) genomgår han en process där hela hans rörelsemönster håller på att ändras (har ju alltid tjatat om att han måste komma upp med framdelen 5 cm till i alla fall). I denna process tror jag att han har svårt att hitta sina rörelser, hans kropp känns kanske inte som vanligt (är ju trots allt van vid att gå med kroppen i något framvikt). Dels:
- Aramis mentala del genomgår också någon form av förändring; han har blivit karskare (till min glädje, dock) och med detta beteende så blir han mer och mer benägen att testa (nu analyserar jag...). De facto är han stökigare att hantera nu (testar på väg in och ut från hagen osv; trotsålder skulle jag tro). Och varför skulle han inte testa även vid ridningen?
En salig blandning av en kropp och en knopp som växer - det tror jag är bakomliggande faktorer till att Aramis känts som han gjort de sista veckorna. Som väl är är han fortfarande en timid och vänlig individ som lyssnar mycket bra på tillsägelser; den dag han inte gör det så vill nog matte inte ha kvar kronjuvelerna längre ;)

Kontaktade J-O idag, nu ska vi se om vi ska köra på bruks 2009 eller ej. Har kontaktat Mattias och ska se om han vill komma och rida Aramis på fredag - håll tummarna gott folk!