Aramis är nu inne på sin tredje vilovecka och så fort sadeln kommit tillbaka från Passier så blir det till att börja rida igen. Börjar onekligen längta...
Nu när hösten verkligen är här så känns det fantastiskt att ha ett ridhus hundra meter från stallet, att känna stress bara för att mörkret kommer är alltså inget jag behöver göra - känns som en fantastisk fördel att ha ett ridhus! Jag avundas verkligen inte alla ni som sitter utomhus året runt...

Nu önskar jag att någon kunde tillföra lite växpiller till Aramis så att hans "korta" framdel kan skjuta i höjden några centimeter och äntligen komma ikapp den höga bakdelen. Han har sett ut så här sedan jag köpte honom och nu börjar jag bli lite orolig att han ska stanna i denna nerförsbackeställning (hoppas hoppas inte) :-S Å andra sidan så har han ju ett tag till på sig att växa. Så länge han är så pass gänglig och ofärdig i sin kropp så tar jag det lite försiktigt med honom. Min förhoppning hade varit att ta ut honom på någon liten tävling nu i höst, men jag får se hur han ser ut i kroppen om en månad (särskilt intressant efter en viloperiod). På återhörande. Och för övrigt, på kastrationsfronten så är jag nog idag inne på att behålla famlijens kronjuveler ett tag till ;o)

Idag har jag och Mr himself (= Rigoletto) varit ute på skrittrunda (skritt och skritt...). Det hela började så lugnt och städat. Jag skrittade (barbacka) till banan, där två andra ekipage fanns på plats. Eter en kort stund lämnade det ena ekipaget banan och kort därefter var även det andra ekipaget färdiga med sitt ridpass. Kvar blev jag och Rigoletto, ensamma. Eftersom jag känner Rigoletto mycket, mycket väl så vet jag också att det är lika med total katastrof att bli kvarlämnad själv på banan. Rigoletto blev totalt galen! Började piaffera, trampa, slå med frambenet hysteriskt i marken, gnägga, frusta, stampa och trampa, gå i sidled, springa i sidled, backa i vansinnig fart. Jag tänkte att jag får väl trava lite för att få honom på andra tankar, men efter tre meter trav så skulle han kasta av mig, han hoppade rakt upp i luften, slet ner huvudet och sköt rygg, när han fått mig ur balans så bar det av i ytterligare bockserier. Jag kunde helt enkelt inte vara kvar på banan, utan fick styra mot stallet (hade jag bara haft sadel så hade jag stannat kvar - men risken var överhängande att jag skulle falla av). När jag (på en totalt helvild häst) lämnade banan så knäppte det till i ett buskage (sådant som bara inte får hända när man sitter på Rigoletto) och det slog ytterligare slint i huvudet på honom. Om han tidigare varit tokig så blev han nu fullkomligt tokig... Han började galoppera hysteriskt på stället, bytte galopp i varje steg, seglade fram i fantastiska öppnor och slutor om vartannat, backade in i staketet och for fram som en katapult, bockade och småstegrade om vartannat. Sträckan från ridbanan till stallet är cirka 100 meter lång och på denna bit hann Rigoletto alltså göra allsköns olika rörelser både på och ovan mark, sträckan kändes också fantastiskt mycket längre än just 100 meter. Både jag och schabraket jag satt på hade nu kasat rejält på sniskan och när vi äntligen kom fram till stallet så kunde Rigoletto slappna av. Jag red tillbaka till ridbanan och skrittade tillbaka (i något mer kontrollerad form än senast) till stallet en gång till. Sedan hoppade jag av, totalt slut och längtade efter en lugn och städad ridtur på min 4-åriga hingst...

Idag har båda hästarna tagit det lugnt, jag har dessutom ingen sadel att rida i för den är lämnad hos Ingdams och ska nu sändas iväg till Hannover där Passier har sin fabrik (?) (låter som 1800-tal). Där ska den i alla fall stoppas om.

Var länge i stallet idag (tar ju faktiskt dubbelt så lång tid med två hästar). Fixade mat, ställde höpåsar, smorde sadeln, mockade m m m m. Skrittade ut en runda med Rigoletto idag, var ute cirka 25 minuter. Så länge han slipper jobba så verkar han väldigt glad och nöjd :P

Han hade tydligen levt rövare i hagen idag :-S Så typiskt Rigoletto... Slagit bakut, bockat och levt livet. Aramis är ett kapitel lugnare. Har återigen börjat överväga om man ändå inte ska kastrera honom. Handen på hjärtat - något sagolikt superhingstämne är han ju faktiskt inte. Och hans liv skulle ju bli så mycket härligare (till exempel få gå på gräs och beta som andra hästar). Dessutom tycker jag att han vaktar sitt revir på ett väldigt tråkigt sätt. Nej, nu hänger kulorna löst ;o)

Idag var det en sådan där riktigt skön och härlig pysseldag för mig i stallet. Smorde kandaret, tvättade båda hästarnas vattenkoppar, mockade länge och väl (får ju bara den äran att mocka på helgen), strödde in massor med gyllengul halm med mera. Aramis fortsätter sin viloperiod och Rigoletto vilade också idag. Lät båda hästarna stå utan täcke i natt, nu har det plötsligt blivit lite varmare igen, men dagtid får de gå täckade.

Min hy är otroligt torr och behöver varje kväll en dos av Lancômes Nutrix, nästa morgon när jag vaknar känns ansiktet som nytt! Jag vill verkligen tipsa om denna superhärliga kräm som dessutom doftar riktigt gott! Även vi ryttare behöver lite lyx!

Rigoletto sov eftermiddagslur när jag kom upp till stallet idag. Jag satt och klappade honom en stund inne i boxen innan han beslutade sig för att stiga upp. Han tar sig ofta en lur på eftermiddagskvisten när han kommit in och ätit sin lunch. När han hade vaknat ställde jag honom i gången och ryktade, pysslade, lindade och förberedde för ett litet ridpass. Skrittade ut på banan och jobbade i 15 minuter med öppnor, slutor och skänkelvikningar i skritt. Det känns inte som att han tycker det är världens roligaste... Känner jag Rigoletto rätt så galopperar han hellre runt i sken på en stor äng med mig hängandes i manen istället för att sega runt på en dressyrbana :-P Jag kan bara konstatera att det är en otrolig skillnad på mina två kusar!