Nu är jag velig igen. Har äntligen haft min "gamla" vanliga, otroligt duktiga, oerhört kompetenta och fantastiskt kunniga (nu haglar superlativen) hovslagare PS uppe hos Aramis. För det första - jag förkastar den där "trendiga" skoningsmodellen som jag skrev om i tidigare inlägg (natural balance). Nu har vi i alla fall testat modellen och kan konstatera att det varken var något för mig eller Aramis. Dels ska jag väl villigt erkänna att jag är konservativ och gärna vill tro på det beprövade, ändock - jag är inte främmande för att testa nya metoder. P såg inte glad ut när han fick se hur Aramis hovar såg ut :( De var alldeles för trånga och alldeles för långa i tån. Jag hade förvisso redan sett själv vart det barkade hän, men blev ännu mer övertygad när P berättade om NB-metoden. Den kan funka fint på fånghästar och det är ju bra ;)

När Aramis var klädd i sina nya skor började jag och P tala om unghästens form; detta aldrig sinande samtalsämne och intressant är det minsann också.

P sade till mig "pressa inte honom och ta honom inte för fort, han ska hålla länge, han är långt ifrån färdigväxt". Jag tittade på Aramis än mycket valpiga och gängliga kropp och började än en gång fundera över den här envetna formfrågan. Nu står jag här och vet knappt om jag vill starta honom i kvalitetsbedömningen, rädd för att pressa honom för hårt. Jag är ju egentligen också av den gamla uppfattningen, att rida unghästarna i en lång låg form där de kan stärka sin överlinje och sin muskulatur, men trots det så dras jag in i hysterin om att driva fram en fin unghäst. Inte för att jag tycker att jag pressar Aramis, men visst - han går inte och lallar runt i någon hej-och-hå-form mest på rakt spår. ARrrrrrrrrrrrrrrrgghhhh vad trött jag blir.

Skrittade Aramis länge och väl i rund form ute på stubbåkern. Blev mycket elastisk och fin mot slutet, frustade och kändes väldigt avslappnad. Avslutade med lite travarbete inne på banan. Gick kanon!

Idag har jag och Rigoletto varit på besök hos Ingrid Olsson på Huntley Equine Clinic för utvärdering och kontroll. Rigoletto har nu vilat i nästan ett helt år och det var ett glädjens besked vi möttes av idag, ett år efter luften gick ur oss alla. Rigoletto visade ingen hälta utan provokation, dock hälta med provokation (men ringa). Ingen hälta på böjt spår. Hältor som förra året vid samma tidpunkt uppgick till både 3 och 4 grader (utan provokation). Röntgen, vidare, idag visade på strålande resultat! Den gamla skadan i kotleden syns nästan inte längre och har läkt hur fint som helst, rullkammen och ledytorna var enastående perfekta, likaså ledvätskan som Ingrid sög ut ur leden - såg ut som klar, ljusgul honung :P Enbart positiva ord idag! Ingrid berömde Rigoletto för att han såg så fin ut, vilat i ett år och knappt tappat en muskel. Nu är han behandlad med korticon i leden och Finadyne i blodet. Boxvila i två dagar och återbesök om 1.5 vecka.

Summa summarum av dagens besök:
- Rigoletto har ett osymmetriskt rörelsemönster (tar kortare steg höger fram och höger bak), vilket han lärt sig att kompensera upp på ett mycket bra sätt. Han visar alltså inte på hälta, utan asymmetri.
- Årets vila har gjort honom mycket gott och enligt Ingrid kommer han att bli ridhäst igen ;)

Aramis klarade natten fint. Efter frukost och hösilage väntade så färd i transport till ursprungliga sommarstallet, några kilometer bort. Lastningen såg jag som ett ypperligt tillfälle till träning. Gick verkligen kanonbra. Lugnt och metodiskt gick jag tillväga. Satte mig på huk inne i släpet med en spann fylld med müsli. Aramis fick nosa på lemmen i lugn och ro men bestämde sig en halv minut senare för att marchera på transporten. Gick rakt in och ställde sig, utan tendens till att backa. Fick massor av beröm och müsli att mumsa på i krubban. Transportfärden gick också fint. Urlastningen likaså.

Senare på eftermiddagen väntade träning. Gick kanonfint. Jobbade en del med skänkelvikningar, få Aramis att försöka jobba lite mer med bakdelen, börja så smått fördela vikt bakåt. Skänkelvikningarna är ett mycket bra verktyg. Hans trav kändes riktigt trevlig stundtals, var uppe i en 8 (enligt J-O) :) Viktigt att tänkta på:

- Att inte Aramis blir för flack i längningarna, får inte falla fram på bogarna.
- Att jag själv tar många initiativ i främst galoppen, aktiverar och engagerar (tempoväxlingar, byte av form, steglängd etc etc)
- Vara noggrann med galoppfattningarna, att Aramis fattar direkt och inte ett steg senare (bryt i så fall av till trav ett halvt varv senare och fatta ny)
- Att jag lutar överlivet svagt bakåt

- Att jag bestämmer takt, tempo och form
- Flytta in bakdelen för ytter i galopparbete på volt
- Gärna arbeta lite där det tar emot (det ska vara lite jobbigt ibland...)

Vilodag imorgon! Och veterinärbesök för Rigoletto!!!

Jag får mina infall då och då, idag var en sådan dag. Sadlade och tränsade Aramis, lindade honom i gula lindor och matchade med marinblått schabrak med gul passpoal (Mias RS) (naturligtvis hade jag själv gul tröja på mig och marinblåa ridbyxor :)). Matchade och klara begav vi oss så ut på en mindre världsomsegling; idag skulle nämligen matte rida hem Aramis till Rigoletto. Vi började med att korsa en gigantisk stubbåker, när denna tog slut möttes vi av ett stengärde som såg lite för äventyrligt ut för att bege sig över. Skrittade utmed stengärdet och hoppades på att en bättre passage skulle uppenbara sig. När vi nådde åkerns hörn (som kantades av en häck på ena sidan och detta omtalade gärde på andra sidan) fann vi, otroligt nog, en liten stig som slingrade sig ut ur vår fålla. Jag fick mana på Aramis ordentligt innan han vågade ta några trevande steg in i den något snåriga stigen. Du är häst, försökte jag förklara - han hade slagit dövörat till. Men vi tog oss igenom och landade mjukt på en fin härlig gräsväg som nog inte sett hästhovar på många år. Travade fram i kvällssolen och kände mig allmänt lycklig. Nådde till slut en liten gård och en grusväg som i sin tur slutligen nådde en asfalterad väg. Nu visste jag exakt var vi var. Tog höger ut på asfaltvägen och svängde in vänster ner på en härlig gräsväg. Skrittade denna och kom ut på ytterligare stubbåkrar. Vi skrittade ut en bit på stubbåkern och borta i horisonten kunde jag skönja mitt hem! Jag kunde pusta ut, vi hade klarat det. Men... det var här det hände, det som skulle förändra hela vår kväll... Det var här som Aramis fick syn på dem. Den skräckinjagande, hemska och gigantiska horden av köttätande, bestialiska och blodtörstiga... RUNDBALAR!!! Aramis frös till is, höjde halsen, spände ögonen, började darra, gödslade, började hyperventilera och förberedde första bästa flyktväg. Vi vände om och satte av i sken. Flocken av rundbalar var på väg emot oss i ett fasligt tempo och kom närmre och närmre mot Aramis och mig i vår okontrollerade, vilda galopp. Jag slet upp mitt svärd ur skidan och fäktade vilt mot de hungerstörstande rundbalarna som nafsade Aramis i hasorna. Ööhh... stopp, stopp, stopp. Nu spolar vi tillbaka lite. (Det där sista var Aramis version). När jag förstått vilket hot rundbalarna utgjorde försökte jag lugna Aramis (som flertalet gånger försökte fly), dock utan större framgång. Han var totalt livrädd för rundbalarna. Jag fick helt sonika hoppa av och leda honom. Han dansade runt mig i passage medan vi vandrade på stubbåkern och beskådade de tysta och snälla rundbalarna. När vi var ute på fast underlag igen hoppade jag upp i sadeln och fortsatte vår färd. Vi stötte på ytterligare blodtörstig varelse, men den passerades efter kort stund. Väl hemma välkomnades vi av hela kommittén! Nu mumsas det på hö nere i stallet. Gissa vem som kommer att sova gott i natt :)

Störtregnade precis hela dagen idag, så för mig fanns inte så många andra val än att rida i ridhuset idag. Hade egentligen först planerat att longera, men ändrade planerna när jag kom till stallet. Det fick bli ett ridpass istället. Jobbade med skänkelvikningar i skritt och trav i båda varven, arbetade också lite med galoppfattningarna som var lite överilade idag, lite väl explosiva. Skrittade av ute i regnet :) Avslutade dagen med att ge lädret en infettning.

Förberedde Aramis länge och väl inför ridpasset. Smorde in hovarna med mitt nya hoofcare (HORSE FITFORM) - återkommer givetvis med mer information! För mig ett tämligen nytt preparat.

Efter cirka 1.5 timmes förberedelse kunde Aramis äntligen kunde gå ut ur stallet (fullekiperad). Jag sjönk ner i sadeln och skrittade iväg ut på stubbåkern. Han var pigg och vaken idag, skrittade inte direkt på lång tygel :P När jag konstaterat att underlaget inte var ändamålsenligt för dagen, vände vi tillbaka till ridbanan och skänkelvikningsarbetet tog vid. Jag har fått tips av J-O på en riktigt användbar övning (framförallt på unga och oskolade hästar). Enklast är att börja i skritt. När du lämnat långsidan och gått in på kortsidan (till exempel i höger varv), så kapar du hörnet innan nästa långsida och ställer hästen utåt (det vill säga i detta fall åt vänster). En bit innanför långsidan placerar du hästen, ställd åt vänster och får den att flytta sig i en "rak skänkelvikning". Det är en oerhört effektiv övning eftersom du hela tiden har väggen som stoppar hästen från att rinna iväg. Absolut värd att testa för de flesta! Och mycket effektiv eftersom man "når" hästen på ett jättebra sätt. Jobbade på i skritt på detta sätt, gick sedan över till arbete på diagonal. Travade några varv i båda håll och skrittade sedan ut som avslutning. Gick kanonfint idag! Känns som att han blivit riden varje dag, trots att han vilat!