Jag funderar väldigt mycket på det här med unghästens (4-åringens, i mitt fall Aramis) form. Jag har velat rida Aramis i en lägre form, välvd hals, så att han ska stärka sig och kunna orka bära sig i en högre form en dag i tiden. Men häromdagen, när jag tränade, fick jag helt andra (och för mig nya) instruktioner om att det är katasrtof att rida en unghäst i låg form och nu är jag helt villrådig! Jag vill ha synpunkter på vad du tycker om unghästens form!

Det var kusliga täcken och schabrak som hängde på tork utanför stallet när jag ledde ut Aramis idag. Han blev så vettskrämd att han skakade stackaren. Hans ända sjönk ner och bakbenen var placerad långt fram under kroppen, framdelen blev kusligt stor :S Efter att jag talat väldigt vänligt till honom bestämde han sig för att följa med ut genom stalldörren och passera de mycket hemska spökena som hängde och fladdrade i vinden. Vi gick förbi en gång till direkt, gick jättefint. Sedan fick Aramis busa runt lite på egen hand i lös form, tyckte han var riktigt trevligt. Travade runt i lagom trevligt tempo. Han hann med en snabb vända ner och rulla sig också! Efter detta övade vi lite visning för hand (hur tusan orkar de professionella visarna hänga med långsida efter långsida i hästarnas tempo, en annan var nästintill död efter två halva långsidor ;)). Övade också på uppställning.

Hoppade Aramis några skutt i ridhuset idag. Inkluderade ett bautahopp om cirka 150 cm (trots att hindret i själva verket inte var högre än 40 cm) (man vet ju aldrig om bommen plötsligt åker upp på 1.20 när man är precis över hindret, förklarade Aramis för mig senare). Hoppningen gick fint, men jag tror (tack och lov) inte att Aramis tycker det är så fasligt roligt med hinder. Efter hoppningen avslutade jag ridpasset med 10 minuters markarbete, gick si sådär, var lätt okoncentrerad idag så vi joggade mest runt.

Hade hovslagaren till Aramis idag. Berättade för honom om mina funderingar med Aramis framfötter (läs tidigare inlägg). Nya hovslagaren ville inte helt och hållet (även om han i viss mån gjorde) hålla med mig om att Aramis var galet riktad i hovarna. Men han tyckte ändå att jag hade fog för min oro, dock kanske väl orolig (ja man är väl hönsmamma). Han höll alltså delvis med mig. Aramis var, fram till idag, skodd med en CR (Classic Roller), en sko som ska underlätta överrullningen för hästen. Den skon ville inte den nya hovslagaren rekommendera, han ville istället sätta en NB (Natural Balance) sko, en sko som jag aldrig hört talas om men som tydligen är på frammarsch här i Sverige. Det är en väldigt speciell sko, framtagen för att man ska verka hoven efter dess egen balans. Tanken med att sko med en NBsko (och verka så att skon passar fint) är att man under hoven märker ut det bredaste stället på hoven och det bredaste partiet på strålen. När man ritat ut dessa streck kan man sedan räkna ut var överrullningen ska ske (det vill säga där skon ska sluta). Faktum är dock att där skon slutar ska tån fortsätta en liten bit till framåt, det är en så kallad tåöppen sko. Tanken är vidare att strålen ska ta "stöten" då hästen når marken, på detta sätt kommer blodcirkulationen öka i hoven. Vi får se hur det hela går, jag är spänd! Vet du något om NB-skoning? Vore roligt höra dina erfarenheter!

Idag har J-O varit här och tränat mig och Aramis. Det var varmt och svettigt men ack så bra det gick! Finns få saker som gör en så glad som ett lyckat träningspass ;o) J-O har inte sett Aramis på två månader varför det var extra spännande att höra vad han tyckte om vår utveckling. Han tyckte att Aramis hade utvecklats jättemycket sedan sist (och även detta i rätt riktning), hans galopp har blivit ännu bättre, han har fått mer styrka och galopparbetet idag på träningen var en ren dröm. Satt och jobbade på fyrkantspåret och lade in 15-metersvolter på lång- och kortsidor, jobbade med att få Aramis att ta i mer med (och fördela över mer vikt på) bakbenen. Han ska inte alls gå i någon låg form (så som jag har pratat om här länge och väl). Enligt J-O ska en unghäst först gå i en låg form då den orkar bära sig, annars kan det bli riktigt illa (inte för att vi sitter och rider i Grand Prixform idag, men det krävs mer styrka för att bära sig själv i en lägre form). Jobbade på i travarbetet efter galoppen, fick in några riktigt trevliga längningar, jobbade mycket med upptagning och förberedelse före och efter längning. Viktigt att bibehålla takt och balans. Skritten bestod idag av att finna ett tempo som känns komfortabelt och bekvämt (blir lätt överilat), varva formen med att samla några få steg. Viktigt med övergången mellan de olika formerna, att inte bli för hastig in och ut ur formen.

Det tråkiga idag var faktiskt hovarna, framfötterna ser inte allt för roliga ut. Jag har, sedan han sist skoddes, inte riktigt gillat läget med hans vinklar fram. Trakten på den ena hoven är mycket högre, medan han flyter ut i sidorna väldigt mycket. Hans parallellförskjutning kan man inte göra så mycket åt, men man ska ju naturligtvis inte se till att den bli värre. Han ser nästintill x-bent ut. J-O föreslog att jag tog upp en ny hovslagare och fick det hela tillrättalagt omgående.

Sagt och gjort. Ringde en "ny" hovslagare som oerhört vänligt nog lovade komma ut redan imorgon ;)

Jag har kommit fram till att det är ganska tragiskt att bara läsa och (skriva) om sig själv hela tiden. Man kan kalla det egocentrisk eller varför inte självcentrerad. Hur som helst, kalla det vad man kalla vill. Nu ska jag i alla fall börja utöka min blogg, vidga mina vyer och skriva om sådant som rör hästar, ryttare, häst- och ryttarutrustning, tips, mat, godis, rön - allt man kan komma på (som rör hästen och ryttaren). Men... jag tänker inte lägga ner träningsdagboken med Aramis ;o)