Den tidiga våren visade sig från sin vackraste sidag idag, det blev därför en liten tur ner till fågeldammarna. Aramis var pigg och glad, men skötte sig verkligen super hela uteritten. Han gnäggade lite efter vänner och bekanta, men travade annars på fint (även om jag fick hålla i honom för att inte falla i galopp). När vi kom tillbaka efter vår lilla uteritt så skrittade jag bort till gräsbanan (som är gigantiskt stor). Där for en massa ekipage runt i galopp, hoppade, longerade et cetera. Aramis studerade dessa noga med väldigt högt buret huvud. En annan kände sig lite halvliten vid tillfället ;)

När vi skrittat runt där så återvände vi tillbaka till stallet där vi rundade av på utebanan. Jag kände att han behövde få bli avslappnad och jobba lite. Han var superfin på slutet och jag var riktigt nöjd med dagens ridpass när vi skrittade mot stallet igen.

Aramis och jag har haft en lugn och stillsam helg. Idag möts vi av verkligheten; idag är det dags att börja jobba igen. Dagen bjuder på strålande solsken och klarblå himmel, om man skulle ta sig en ridtur i det fria? På återhörande.

För första gången har jag kommit åt min kära häst. Aramis har nämligen en förmåga att "knäppa" av i nacken och gå och se vacker ut, utan ett ärligt stöd i handen. Förvisso ser det trevligt ut, men han jobbar inte när han går så. Men nu när jag har börjat rida med en nosrem så har helt andra saker börjat hända, vilket känns riktigt kul. Han välvde sig i galoppen och jag kände att jag fick ett ärligt stöd i handen. Det var härligt att få känna ett stöd i handen, jag tror att Aramis måste få gå i en lägre form nu ett tag, eftersom han tycker det är lite extra kämpigt så är det också här han jobbar mest. Sedan får man placera formen efter hand, bara jag har ett stöd i handen och han inte knäpper av - men vi måste börja här!

Idag vilade Aramis och jag pysslade. Schamponerat svans, lagt på rentvättat och fint innetäcke, borstat o s v. Allmänt lugn och stillsamn dag. Imorgon blir det ridning igen.

Idag skulle vi egentligen jobbat lite lätt i ridhuset, men jag hade helt och hållet glömt att det är hoppträning i ridhuset på onsdagar. Tji fick jag. Underlaget utomhus är ju inte direkt nära besläktat med OS-banor nu... Men utebanan var helt okej, för lite lätt arbete i alla fall. Och vädret var strålande vackert, så vi fick träna ute idag. Aramis, som inte är jättevan att gå själv utomhus, skötte sig trots detta kanon! Bilar och motorcyklar susade förbi ridbanan, hästar red förbi och människor cyklade och gick. Men det bekom inte Aramis nämnvärt. Det är klart att han hoppade till några gånger (är inte helt stendöd, ha ha). Han kändes riktigt, riktigt fin idag! Har satt på nosrem nu och den gjorde verkligen susen. Roligt!

Idag skulle Aramis vila och jag skulle pyssla. Skrubbade vattenkopp och installerade nyinköpt saltsten (Himalayasalt, vilken för övrigt var högt uppskattad). Nu är jag på jakt efter skydd som kan rädda ben i hagen. Jag har hittat skydden ovan och tycker att de verkar riktigt bra! Imorgon står ridning på schemat. På gensyn :)

Idag stod longering på schemat. Aramis var pigg och glad. Insåg att jag inte kan "smacka", han for iväg som en katapult då nämligen. Smackningarna får jag nog spara till väldigt speciella tillfällen, har jag just insett. Idag var jag lite lätt irriterad över hagsituationen i stallet. De järnrör som omringar hästarnas rasthagar ligger titt som tätt nere på marken, alternativt hänger löst (fastsvetsade i båda ändar, varav den ena änden ofta lossnat från stolpen). Ett tämligen livsfarligt fenomen. Järnrörens svetsade kanter är ju inte precis bomullsmjuka - snarare sylvassa. Ett ben i luften och det röret i närheten innebär en fasligt hög risk för skador. Jag vill helst inte ställa av en häst till på grund av hagincident. Panik - hur och vad skulle jag göra? Jag lindade Aramis ben, men det kan jag ju inte hålla på med i tid och otid. Funderar på att köpa skydd som man lätt kan ta på och av, som lätt kan spolas rena och som dessutom skyddar de värst utsatta delarna på benen. Flertalet hästar i stallet är skadade i sina ben på grund av hagarna. Känns inte så värst lustigt det här :(

Idag har jag faktiskt kuskat runt på Rigoletto. Jag ville känna hur han känns nu, efter skadan. Och så kanske känslan av att sitta på en välskolad häst... Den var helt och hållet oslagbar. Alla gamla knappar fanns liksom där man minns att de fanns. Det märks att jag ägt Rigoletto i 8 år, vi känner varandra innan och utan. Att han sedan försökte kasta av mig fyra, fem, sex gånger under ridpasset - det ser jag bara som roligt! Ja, jag är kanske lite konstig, jag vet inte. Men jag satt helt sonika och gapskrattade samtidigt som jag kämpade för att hålla mig kvar på en skvatt galen häst. När han väl sansade sig och stod med alla fyra hovar i marken, då skulle han bara visa mig att han inte glömt hur man piafferar. Jag gjorde allt för att avstyra denna, tämligen nu olämpliga, rörelse för honom - men utan framgång. Han fick briljera där på banan för sig själv (ingen tittade ens på, så jag vet inte vem han skulle visa upp sig för), eller var han nog bara sagolikt glad att få röra på benen igen. Han kändes, hur som helst, superfin och faktiskt fräsch. Jag får se vad som händer framöver. Min plan är väl att låta honom vila fram till sommaren, sätta igång honom då och i mitten av sommaren ta upp min veterinär L.P Beroende på vad hon säger så får jag agera efter det.